Jag trodde hon var död

Jag tänkte aldrig börja älska henne. Jag skulle absolut inte komma henne riktigt nära. Jag skulle tycka om henne välditgt mycket och vara glad över att ha henne i mitt liv. Min min själ skulle hon inte få. Den planen förstördes givetvis ganska snart.

7 April 2007, andra gången jag träffade henne.




Idag trodde jag att hon var död. Jag trodde verkligen att hon var död. Jag trodde hon dog bredvid mig i soffan. Hon var borta.




Vi vaknade i morse. Hon hoppade ner ifrån sängen och lämnade rummet. Jag behövde några minuter på mig att vakna. Jag hittade henne liggandes i köket. "oj ligger du där" eller något sa jag till henne. Jag gav henne medecin och hon var som vanligt.  Hostade väl till någon gång (ej bra men ändå inget konstigt). Jag gick till toaletten och gjorde mig i ordning. Jag skulle åka till Jenny. Jag gick till fönstret i vardagsrummet och tog en selfie (blden över är tagen i går). Ella är pigg och hälsar är nyfiken på kaninen som låg i fönstret. Fortfarande inget konsitgt.

Jag får ett fb meddelande ifrån Jenny som sa att det blivit ändrade planer så vi skulle träffas senare. Jag skickar mitt sissta meddeande 09:43. Jenny svarar 09:44. Jag tror jag såg det. Tomas och morfar skulle ändå åka till Jenny så jag tänkte ringa och säga att jag inte skulle med. Men det hann jag inte.
 
Jag sitter i soffan med Ella bredvid mig. Helt plötsligt tjuter hon till. Ett läte som jag aldrig någonsin hört förut. Det måste ha varit dödsskrik eller något. Det lät inte alls bra. Hon försvann ifrån mig. Hon var orörlig. Hon fanns inte mer. Hon var borta. Jag var helt säker på att hon dött där bredvid mig. Sedan började hon krampa. Men bara ett kort ögonblick. Hon var fortfarande borta. Tillslut återfick hon medvetandet. Det gick att få kontakt med henne även om hon inte orkade röra sig.

09:44 står det på min mobil att jag ringde mamma och det var när jag visste att hon levde. Så allt varade max en minut. Antagligen den längsta minuten i mitt liv.
 
 
Mamma kom några minuter senare och Ella piggnade till och följde med till dörren. Efter det verkade hon må rätt okej. Nu är hon nästan som vanligt. Kanske lite tröttare.


Jag mår också bra.


Kommentera här: