Jag längtar inte efter nyårsafton men jag längtar till ett nytt år

Helt sjukt att det är nyårsafton imorgon och att det redan gått en vecka sedan Kitty dog. 
 
Jag har blivit bra på att dölja smärta och låtsas som at den inte finns. Men nu har den rivits upp, dels för jag upptäckt att det redan gått en vecka och dels för att jag offentligtgjort det på instagram. Nu vet de närmaste som borde veta om det som jag inte orkar berätta. Det är väl möjligtvis morfar som flytt landet som inte vet. Taktiken att inte vilja prata om det är väl fullständigt värdelös men jag vill inte prata om det. Jag vill kunna ha kontroll på när jag är ledsen och vill inte bli ännu mer ledsen genom att prata om det. I bloggen kan jag skriva av min sorg utan att få några direkta svar.
 
Den kvarten jag var med Kitty innan hon dog. Då jag försökte göra allt jag kunde för att hon skulle må bra igen. Jag tänkte den egentliga oviktiga tanke att jag inte ville att hon skulle dö dagen innan julafton. Jag ville inte få min julafton förstörd. Ledsen blir man oavsett när det händer men att bli ifrån tagen glädje också kändes extra tufft. Fast den tanken tror jag man mest tänker för att kunna distansera sig lite.
 
Men nu i efterhand kan jag känna att dagen innan julafton kanske ändå var den bästa dagen. Att tvingas bli distraherad ifrån sorgen för att fira jul är troligen det man behöver även om det tog mängder av energi. Jag kollar facebook och instragram väldigt lite de senaste dagarna. Jag orkar inte riktigt. Att se människors juluppdateringar på julafton var nästan bara jobbiga att se. Förutom ifrån mina närmsta vänner, deras jul ville jag gärna se.
 
Men ni till något som har provocerat mig massor är människors reaktioner på döda kändisar. Att se uppdateringar på facebook där folk utrycker hur tråkigt det är att en kändis dött och att 2016 har varit ett skit år då många kändisar har dött. Även om det är tråkigt när någon dör så kan jag känna, herregud! Det är en människa du aldrig träffat eller känner det minste. Vad spelar det för roll för dig att hen är död? Det är ingen stor grej.
 
Så känslokall är jag inte vanligtvis. Samtidigt så tror jag att de som förlorat en familjemedlem eller nära mänsklig kontakt säkert blir provocerad över att jag sörjer en kanin. Allas känslor är lika mycket värda. Vill man sörja en kändis, varsågod men jag orkar inte bry mig om det just nu. 

Kommentera här: