Ibland är det lätt att vara lycklig

Imorse när jag mitt i natten (klockan var strax efter 7) skulle gå till skolan så mötte jag en otäck gubbe i trappuppgågen!
 
 
Mitt nyvakna jag ansåg att grannen inte var riktigt klok som ställt den där. Tomten är ju nästan lika lång som jag! Jag är väl kanske ett huvud längre. Men jag har kommit över det nu. Väl i skolan så stod det en brandman och en brandkvinna utanför entren. Min spontana reaktion var att vända, en plats med brandhen känns som en plats man ska undvika. 
 
Brandmannen anklagade mig (dock trevligt) för att inte ha reflex men det hade jag visst. Sedan frågade han mig om jag ville ha en till och det ville jag. Så nu har jag en sådan där man slår runt armen där det står räddningstjänsten. 
 
En skrämmande sak... På mitt kaffekort på pressbyrån, jag är uppe i silvernivån!
 
 
Jag har alltså köpt 19 koppar (dagens syns inte på stämpeln på bilden). Det är börja 8;a på morgonen lektionernas fel..Då har jag även köpt kaffe i skolan några gånger. Det trodde jag inte för ett år sedan.
 
På historian så pratade vi om andra nazisttyskland. Eftersom jag inte orkade anteckna så tog jag en halvdålig bild med kameran:
 
 
 
Svenska var inställd bara för att läraren fått för sig att han skulle vara ledig eftersom han hade dagar kvar som han var tvungen att ta ut innan jul. På kvällen var det sedan rallylydnad teori. När det var ungefär en timme kvar innan vi skulle åka så var jag så trött så jag kände att jag behövde vila/sova en stund. Jag ställde klockan och två minuter innan den skulle ringa så vaknade jag till och strax efter kom mamma och tänkte väcka mig så jag inte skulle sova ifrån kursen.
 
Bara för hon väckte mig så kom jag fem minuter för sent! Hade hon inte "väckt" mig så hade jag kommit i tid. Felet med hennes väckning berodde helt på att två mysiga hundar ville hjälpa till att väckas.
 
 
 
När jag sedan kom hem så möttes jag av detta:
 
 
 
JAG ÄLSKAR MIN LÄGENHETGRANNE som gjort min trädgård så fin. Jag mins inte när jag kände mig så lycklig senast som när jag stod bland all belysning i trädgården. Men jag kände mig lycklig igårkväll när jag hittade Kitty kanin i köket, hon lämnar ju knappt buren och jag har knappt sett henne lämna vardagsrummet, hon kanske har varit en halv meter ut i hallen några gånger men igårkväll så hade hon skuttat igenom hela hallen ända ut till köket.
 
Kitty känns mer och mer framåt. 
 

Kommentera här: