Malin och Johannes

På svenska i skolan så blev vi beodrade att skriva en berättade text. Det kunde vara en novell eller något man varit med om. Jag funderade på vilka av mina bokideer som går att skriva som novell. Jag kom fram till att det enklaste vore trots allt att skriva om en händelse man varit med om och jag valde att skriva om den dagen då jag träffade Sonja (katten) för första gången. Det är en rätt intressant historia.
 
Jag skrev ner kattungetexten som var rolig att skriva men en text om sig själv är inte rolig att jobba med. Att läsa igenom den kändes bara konstig (det är helt annat att skriva om sig själv i bloggen, jag läser gärna min egna blogg)
 
 
 
Några månader tidigare lyssnade jag på låten: om du lämnade mig nu. En ny bokide väcktes om ett par som går skilda vägar. Den ideen gick att skriva novell av även om jag har en lång fortsättning på vad som händer efter novellens slut. Så en lördagkväll skrev jag på deras berättelse samtidigt som jag lyssnade på låten: Jag säger det nu.
 
På svenskan skulle vi även visa våra utkast för våra klasskompisar och vi skulle träna på att ge respons. Personligen tyckte jag det var riktigt jobbigt. Mitt skapande känns väldigt personlig. Efter lite småändringar så lämnade jag in texten till läraren och igår såg jag att jag fick ett B på min novell.  Så jag vågar visa den här.
 
 

“Människor är fan dumma i huvudet” sa den unga rödhåriga tjejen med lockigt hår upprört.
“ ja verkligen” svarade hennes lika unga  glasögonbärande pojkvän som satt mitt emot henne och även han lika upprört.
“Vi har varit ihop ett år nu, ett år! Hur kan de med att säga att ung kärlek aldrig håller? Ingen skulle säga så till en vuxen”
“ De är så jävla avundsjuka”
“Du och jag förevigt?”
“ Förevigt” svarade han och båda log.

Det unga paret satt på en fullsatt uteservering vid lunchtid  i gamla stan i Stockholm under en av sommarens varmaste dagar. Alla de tjugo borden hade ljusblåa dukar med mörkblåa prickar. Utanför restaurang promenerade lättklädda människor, det var verkligen varmt.  Bredvid det unga paret satt ett annat par i 30 årsåldern. Kvinnan var smal och hade sitt mörkbruna hår i en tofs. Hennes ögon var blåa och hon var klädd i tunna vita leggings och hade en ljuslila urringad tunnika. Mannen mitt emot henne var mullig och hade kort råttfärgat hår. Han hade ljusa jeans och en grön kortärmad skjorta. De lyssnade roat på det unga paret.
"Skit i dem.. Hur gamla är ni?” frågade den trettioåriga kvinnan roat. .
“sexton” svarade tjejen blygt.
“Jag och min man,  Johannes blev också ihop när vi var femton” svarade kvinnan samtidigt som hon tittade kärleksfullt på sin man. Ungdomarna kollade storögt på dem och killen frågade:
“Fick ni också höra att er kärlek aldrig kommer att hålla?”
“Oj, eller vad säger du Malin?” svarade Johannes och tittade på hans fru.
“De höll nog på i närmare två år.. Det tog nog slut lagom tills de fick reda på att vi skulle gifta oss så fort vi fyllde arton, sedan började om” berättade Malin.
“Gifte ni er när ni fyllde arton?” frågade tjejen.
“Ja. Vi firar tolv år som gifta idag” svarade Malin med ett leende

Malin och Johannes gick hand i hand på en av Stockholms gator. De var lika kära nu som de var för femton år sedan. De hade träffats på ett fotbollsläger under sommarlovet,  innan 9an skulle börja. På lägret var det ingen könsuppdelning, alla spelade mot alla på lika villkor. Malin hade varit riktigt duktig på fotboll. Johannes var ganska duktig han med men på det lägret kunde han inte kunnat  prestera, han hade bara ögonen på Malin. Hans känslor var ömsesida och gjorde istället att hon spelade bättre än någonsin. Idag spelar ingen av dem fotboll, de slutade i samband med gymnasiet.  De båda gick på samma gymnasieskola men de gick olika linjer. Malin gick media och drömde om att bli sportjournallist. En dröm som blev sann efter hon pluggat, journallist linjen på högskolan. Johannes hade inga tydliga drömmar på den tiden. Han läste byggprogramet på gymnasiet och direkt efter studenten fick han jobb i den branschen Han trivdes bra och hade inga planer på att byta yrkesbana. Han gillade att bygga saker, snickrandet var hans grej.



I femton år hade de varit varandras bästa vänner och andra halva.. De inbillade sig att de stod varandra nämnare än två tvillingar. De visste alltid vad den andra kände. Även om de valde att förneka det när deras olikheter hotade deras relation. De hade precis kommit hem till deras gemensamma lägenhet. I deras lilla tvåa stod det flyttlådor överallt.
“Jag ser verkligen fram emot året i London, två veckor kvar!” sa Malin exalterat
“Det kommer bli fantastiskt” svarade han försökte dölja sitt missnöjde. Han ville inte bo i London eller i en storstad alls. Han ville bort ifrån Stockholm medan Malin älskade storstaden. Hon hade fått sitt drömjobb i London även om han inte delade sin dröm med henne så hade han gått med på att de kunde bo ett år i London. Men hon hade kompromissat, efter året i London så skulle de flytta till en mindre gård utanför staden. Malins enda krav var pendlingsavstånd till Stockholm, var de det så kunde hon tänka sig att bo var som helst för hans skull om han följde med henne till London. Det hade låtit som en rättvist beslut men i självaverket ville han långt bort ifrån Stockholm och han visste att hon egentligen inte ville bort ifrån storstan.



Kvällen närmade sig och paret åkte till ett dansställe utanför staden. Det var en stor gammal lada som var ombyggd till ett dansgolv och på scen spelade ett riktigt bra dansband. De dansade bugg och foxtrot. De hade gått buggkurs ihop under våren. Ingen kan påstå att de var särskilt duktiga på att dansa men de hade roligt och som tur var så hade de varandra att dansa med. De älskade verkligen att dansa och under foxtroten hände det ibland att Johannes hand gled ner mot hennes rumpa samtidigt som hon log mot honom. Det var ändå deras tolvåriga bröllopsdag. Några låtar innan pausen smög de iväg till baren som låg i en gammal ladugårdsdel. I inredingen fanns det fortfarande kvar detaljer ifrån tiden då grisar bodde där. Det fanns ingjutna foderplatser. Det luktade tack och lov inte gris längre men en svag doft av hö och halm fanns kvar men det kanske bara var inbillning. Det fanns takkronor i taket och borden var i träd. Eftersom dansen fortfarande pågick så var det nästan tomt i baren. De beställde var sin öl och satte sig bredvid varandra vid ett tomt bord. Johannes hade armen om Malin och smekte hennes rygg. De skrattade och pratade om gamla minnen. De kom in på förra sommaren då hade hoppas fallskärmshoppning.  Väl uppe i luften fick Johannes kallafötter. Han var mer höjdrädd än vad han hade trodde.

“ Malin, jag älskar dig men jag vill inte dö riktigt än”

“Jag älskar dig också. Tycker du det är bättre jag dör ensam?” svarade hon med glimten i ögonen.

“Nej.. ska jag dö så ska det vara med dig” sa han med kärlek i blicken och samlade mod och hoppade. Säkerheten var hög och det hade aldrig varit någon fara med deras liv. De båda var överens om att fallskärmshoppet var det häftigaste de gjort i sitt liv. Förtutom att träffa varandra.


Ölen var slut och dansen i byggnaden bredvid hade pausat och baren fylldes av folk. Johannes och Malin lämnade byggnaden och gick ut en stund. Vid en träbänk satte de sig tätt ihop och även denna gången höll han om henne och hon vilade sitt huvud vid hans kropp. Han luktade parfymen ifrån Hugo Boss som hon hade gett honom i julklapp året innan. Nu var det inte det förflutna de pratade om utan framtiden och gården de skulle flytta till efter london. Johannes ville ha några kor. Inga kor man kunde tjäna pengar på utan någon ovanlig ras som inte skulle bidra till någon kött eller mjölkproduktion utan de skulle vara enbart vara husdjur. Malin ville ha getter och kaniner. Gården skulle ha vitt staket runt huset och det skulle inte vara någon insyn från grannar och människor som åkte förbi för de ville sola nakna de varma sommardagarna. De skulle också ha massor med fruktträd. Äpple, plommon, körsbär och allt som kan tänkas passa det svenska klimatet. De ville också ha en riktigt stor ek på gården och ifrån den skulle det hänga en gunga. Inte för framtida barn för de var överens om att de inte ville ha några barn utan gungan skulle vara enbart för dem själva.


Tidig eftermiddag dagen efter deras bröllopsdag tog Malin och Johannes tunnelbarnen till en förort utanför Stockholm. Johannes storebror Mattias, yngsta dotter Emelie fyllde ett år och hela Johannes släkt var samlade för barnkalas. Släkten hade älskat och accepterat Malin så fort de insåg att hon var där för att stanna. Mattias hus var gult med vita knutar. Den stora trädgården var inramad av en hög häck med en svart metallgrind. Vid grinden mötte familjens två mellanpudlar sina gäster. Emelie som precis lärt sig gå och hennes två år äldre stora syster Lisa skyndade sig fram för att möta Johannes och gav honom varsin stor kram. Solen värmde lika starkt som dagen innan. Malin tog av sig skorna och kände det mjuka gräset under sina fötter. Det bjöds på tårta och Mattias sambo  Alexandra hade bakat den godaste blåbärstårtan Malin någonsin smakat. Johannes hann knappt äta sin tårtbit innan barnen ville att han skulle leka i sandlådan med dem. Malin och Alexandra pratade om Londonresan samtidigt som Malin tittade på Johannes och barnen i sandlådan och hon kände en oro. Hon såg hur bra hennes man var mot barnen och hon visste att hon aldrig skulle vilja ha några egna barn. Hon var för självisk. Hon ville vara fri och göra allt som föll henne in. Hon ville inte ha ansvar för en annan varelse eller anpassa sig för någon annan förutom Johannes möjligtvis.


På tunnelbanan hem så satt dem tysta och betraktade omgivningen i kvällens mörker. Det var ovanligt många barn på tåget. Väl hemma i lägenheten så kände dem sig som främlingar inför varandra. Utan ett ord så satte dem sig i soffan. Minuterna gick och tillslut hade de suttit tysta en timme. Ingen av dem ville ha samtalet som skulle förändra allt. Men tillslut kunde de inte vara tysta längre.
“Jag vill ha barn” sa han lågt.
“Jag vet och du vill inte flytta till London” sa hon knappt hörbart.
De behövde inte säga något mer för de kände varandra utan och innan. Båda kände hur tiden stod stilla och allt rasade. Även om de älskade varandra något enormt så drömde de om olika saker och skulle de lösa problemen eller skulle de tvingas gå vidare? Den kvällen hade de inga svar.

 
 

Kommentera här: