Jag vill vara en Alice

Ikväll så har jag städat rent i kaninburen.
 
Jag vågar inte riktigt känna eller tänka. Att sopa spån är perfekt. Det är en evighetssyssla som inte kräver någon tankeverksamhet, det är bara att fokusera på spånet som hur många gånger man än sopar, hur man än sopar så finns ligger det ändå kvar där det inte borde.
 
 
En lägenhet utan kanin. Det är ingen trevlig lägenhet. Dock så är jag inte sugen på något nytt djur just nu. 
 
 


 
När Ella dog så bestämde jag mig för att aldrig tatuera in något av djurens namn på min kropp för jag vet att ett djur lever inte så länge och under mitt liv så kommer jag träffa mängder av djur som kommer betyda massor för mig.
 
Så i lördags natt när jag fortfarande var berusad så tyckte jag självklart att namnet Alice borde finnas på min kropp (dock kommer jag nog tatuera in en kanin någonstans). Men eftersom jag vet att jag är emot djurnamn tatueringar (på mig) så tog jag det ett steg längre.
 
Jag kom på det briljanta ideen att jag skulle byta namn till Alice (!). Antigen skulle jag ha Alice som andranamn eller kanske till och med ha det som förnamn. När jag sörjer som mest så känns det namnbytet som en väldigt bra ide. Men när jag mår bra, då är jag lite mer tveksam. Men samtidigt, Alice var en påhittig, levnadsglad kanin som tog för sig av livet. Att vara en Alice vore något posetivt. 
 
Min nästa tanke är... VARFÖR har jag inte namngett något av mina djur efter mig? Mitt andranamn är Malin. Varför har jag inte haft ett djur som hetat Malin? Det är ju ett fint namn. I framtiden så ska jag ha en Malin och en Sabina. Varför har jag inte tänkt på det förut?
 

Kommentera här: