Hur jag mötte

Nu har jag träffat Markus en månad och som det ser ut nu så tänker jag behålla honom ett tag.
 
Jag kan inte låta bli att önska att jag mindes första gången jag såg honom. Tänk om man kunde för en kort stund åka tillbaka i tiden och frysa ögonblicket och samtidigt veta vad man känner idag. Innan ni börjar fundera över mitt dåliga minne, första gången jag såg honom var inte för en månad sedan utan det var för 23 år sedan. 
 
 
I mellandagarna i slutet av förra året så laddade jag ner dejtingappen tinder en kväll då jag kände mig ensam.  Jag var ledsen över Kitty och var väl inte så jätte dejtingsugen så jag svepte nej på de flesta. I februari så dejtade jag en kock ett tag men honom sa jag upp efter Alice dött (det var väl lite mer komplicerat än så). Men jag fortsätte vara ganska kräsen på tinder och tillslut dök inget intressant upp där. 
 
27 maj så var jag och Mikaela på fest i stan och jag såg väl inga jätte snygga killar men jag blev ändå nyfiken på killar och bestämde mig för att ge tinder en ärlig chans så jag raderade mitt tinderkonto och startade ett nytt.  Denna gången var jag mer svepa ja sugen och Marcus dök upp. Vi hade två gemensamma facebook vänner men jag tänkte inte på dem så noga och jag kände inte igen honom alls. Marcus ena tinder bild var inte så jätte bra (bilden gjorde honom inte rättvis) (troligen därför jag svepte nej första omgången jag tindrade) men hans andra bild var bra. På kvällen dagen efter så skrev jag hej men jag fick inte ett svar förens dagen efter.
 
 
 
 
Inte ens när han svarade så insåg jag vem han var utan jag tänkte bara "rolig kille". Men efter jag svarat några gånger så började jag ana att han var min lågstadieklasskompis  "E" ena storebror. Jag var hemma hos henne några gånger och lekte när jag var liten.  Men jag mindes inget av honom då. Men vi fortsätte skriva utan att nämna någon gammal koppling. Lite senare frågade han om jag var den Sabina och det var jag ju. Då började jag minnas mer men väldigt suddigt och då insåg jag även att E bara hade en bror. Jag bytte skola när jag var nio år. Marcus bor nästan vid min skola och jag var i hemma hos en bekant i grannhuset för något år sedan och den gången så gick jag under Marcus balkong (!). Ibland är livet intressant. 
 
 
Oavsett hur det går med Marcus så är det en mysig historia som är värd att nämnas. 
 

Kommentera här: