Han är en sagofigur

I framtiden när barn frågar sina föräldrar hur de träffades så kommer föräldrarna säga att de träffades via en dejtingapp som heter Tinder.
 
Men tinder är inte riktigt min grej. Man får se bilder på en person och har man tur så kan det stå en kort text om personen. Sedan får man välja ja eller nej på personen. Med sådan liten information så är det väldigt få personer som ser intressanta ut så jag nejar de flesta.
 
Om jag trycker ja på en person och trycket ja på mig så får man en match och först då kan man skriva till varandra. Här kommer mitt nästa problem. Jag gillar inte att ha okända människor i min telefon. Eftersom man får en notis direkt när personen svarat så känner jag mig stressad att svara direkt när jag ser att killen har skrivit och det vill jag oftast inte. Sedan glömmer jag av att svara. På en dejtingsajt kan man mer välja när man vill skriva med okända människor.
 
 
Jag har träffat två personer ifrån tinder och det har varit killar som jag på ett eller annat sätt träffat tidigare. På det sätter är tinder bra för ibland kan man ha ett intresse för en person men det har aldrig funnits läge att visa intresset men på tinder kan man se om båda är intresserade. Även om man ibland är sugen att "jaa" bekanta killar för att se om de "jaar" mig tillbaka.
 
 
 
Nu till det jag egentligen hade tänkt skriva om: min senaste tinder matchning.
 
Jag tror det var i höstas någon gång då jag lade märke till att en kille i skolan var sjukt snygg. Vi har inga gemensamma lektioner eller något sådant utan jag har bara sett honom på avstånd och jag tror utan tvekan att han är falköpings snyggaste kille. 
 
Jag tycker alltså att han är hur snygg som helst.En gång när jag såg honom så trodde jag att jag skulle smälta. Jag har även bloggat om honom tidigare då jag tog en suddig smygbild på honom. En så suddig bild där man knappt såg att det var en människa.
 
Igår matchade vi på tinder och jag kan bara älska universum. Att han är min livskärlek är osanorlikt och vi lär inte dejta. Men det känns ändå helt fantastiskt att få vara del av denna snygga varelsens liv i två sekunder och jag har fått berätta att jag tycker han är snygg. Ibland är det fullt tillräckligt.
 
 
Jag har alltså falköpings snyggaste killes snapchat och igår när jag blev tillagd så bytte jag tröja för att vara snyggare på bild (på snapchat så skickar man bilder till varandra eller bara chattar). Men då skriver varelsen att han skulle tille n kompis och att vi skulle höras senare (!). Tur att snapchat har filter så jag iallafall inte sminkade mig i onödan. 
 
En av de första sakerna jag såg imorse var en bild på honom som han skickat på sig själv i bar överkropp. Ett väldigt trevligt sätt att vakna på.

Kommentera här: