Återbesök och ett kärt återseende.

Jag är fri!!
 
Nu börjar det om på noll. Jag hade ju lärt mig leva med robotarm och det hände framsteg hela tiden. Nu har jag en handled som är stelare än ett kylskåp som behöver tränas upp. Mer om det i framtiden. Nu spolar vi tillbaka tiden lite och tar fjärde delen i sagan om min arm.
 
Högerhandled var alltså bruten, opererad och jag levde insolerad pågrund av andras magsjuka senast jag skrev om skadan.
 
Något jag tycker har varit extremt konstigt är att man inte får någon som helst information om sårvård! Förbandet ska alltså bara sitta och sedan ska man inte göra något. Jag har tok för mycket kontrollbehov för att bara låta det vara så jag hade koll på mina sår och ena såret såg inte roligt ut. Det var lite rött och varade (ej infekterat utan det såg bara "inte roligt ut". Förbandpadden som var på var full med torkat blod. Att ha den mot såret kändes inte bra.
 

Så här såg padden ut som låg mot såret. Enligt sjukhuset så fanns inga sådana att köpa utan de rådde mig att kontakta distriktsköterska. Vilket jag inte gjorde.
 
Jag blötte padden för att få bort torkat blod. Den blev frächare och det kändes bra för stunden men sedan torkade den till och kändes obra. Men sedan bytte jag håll på padden (som ni ser på bilden). Det är rätt sida ner men det bästa såret fick ta sidan som det obra såret hade. Efter det så såg såret mycket bättre ut. Padden sög till sig varet och läkte bättre.
 
Nu mår väl såren inte bra av hemma expriment men jag känner inte riktigt för att åka in för att göra något jag enkelt hade klarat själv. Jag hade velat byta förband varje vecka. SJÄLV, inte på sjukhus.

 
Två veckor efter oprationen så skulle jag åka till sjukhuset på återbesök. Röntga och ta bort stygn (ångrar att jag inte tog någon bild på stygnen även om de troligen hade varit för äckliga för att visa här9
 
Såren oroade mig inte längre för de såg fina ut men istället oroade jag mig för ena stiftet som satt i min handled för att hålla benet rätt. Den hade åkt ut lite. Så jag väntade mig det värsta, att jag skulle få operera (bort armen höll jag på att skriva) armen igen.
 
 
Väl på sjukhuset så röntgade jag mig för sista gången i mitt liv (peppar, peppar, ta i träd).
 
Sedan var det en timmes väntan i väntrumet på ortoped. Det var hemskt. Inte själva väntan men energin, Det var fullt med människor som såg betydligt mer skadade än mig. Sedan fanns det stackars barn som fått vänta i en evighet. De hade kösystem. Vi var flera som fått samma tid och sedan fick vi komma in i den ordningen vi kom.
 
Förutom väntan som jag kan leva med så blev typ läkaren slumpad. Sjuksköterskan var underbar men läkaren kändes lite osäker/vilse. jag misstänker att han inte hade så mycket erfarenhet av robotarm. Läkaren som som opererade mig kom in och tittade också. Hon sa att det var roligt att se mig så var var såpass lättlurad så jag trodde hon kom in för att vara snäll och ville hälsa på mig. I efterhand anar jag att det berodde på att den andra läkaren ville ha extra ögon.
 
Stiftet hade som sagt åkt ut men de behövde inte göra något åt det utan de fixade ett bättre förband. Bomull med elastiskt bandage. Nu var det omöjligt att hålla koll på såren! Kom ihåg kontrollbehovet.
 
 
Dagen efter återbesöket så hände något fantastiskt. Klara fick komma hem igen! 
 
Vid den tidpunkten så hade det gått tre veckor sedan jag skadade mig och Klara hade bott hemma hos mamma. Nu mådde jag bättre och gatorna var is och snöfria så jag vågade gå ut.
 
Ni anar kanske hur saknad Klara var 💖. Katterna var lite försöktiga innan de med fullsäkerhet visste att Klara var klara. Båda katterna var glada över att Klara var hemma och båda två slickade på henne. Kattunge kelade ordentligt med Klara.
 
Kattungen hade bott med oss tre veckor innan jag skadade mig. Dvs lika lång tid som Klara var borta men hon kom ihåg Klara även om hon var lite rädd/försiktig innan hon hälsade på Klara.
 
 
Första natten hemma så STAL klara min kudde. Det gick inte att flytta på henne. Andra natten hemma så sov Klara på sin kudde samtidigt som ofrivilligt delade kudde med kattunge.
 
Kattungar.. Kläniga och i vägen. Ett femte inlägg om skadan kommer, detta inlägg blir för långt annars.

Kommentera här: