Dancing on my own

Ikväll så har jag tittat i min samling av texter och hittade dessa två:
 
Skriven januari 2016

Nu var det dags. Jag skulle berätta för honom att jag älskade honom och ville vara med honom mer än något annat. Lamporna skiftade färg i taket. Båten gungade. Det var sista natten på kryssningen. Jag hade sett honom med henne hela helgen och jag stod inte ut längre.  Jag vet att han är mannen i mitt liv. Jag såg honom vid baren. Jag började gå. När jag var nästan framme så såg jag henne. Hon stod bredvid honom. Med ett leende på läpparna så smekte han hennes kind innan han kysste henne.

Luften gick ur mig. Jag vände och lämnade lokalen. Jag gick till hytten som jag delde med honom, henne och några till. Jag hämtade mitt täcke och gick upp på däck. Troligen fick man inte ta med täcket så men det var ingen som såg mig.  Jag lade mig i en solstol med det varma täcket över mig. Tur det fortfarande var varmt ute trots det började bli höst. Tårarna rann för mina kinder. Det skulle aldrig bli vi. Det är dags att släppa det nu. Annars kommer jag att bli ensam resten av livet. Trots det var obekvämt så lyckades jag somna.

Jag vet inte hur länge jag sov. Men jag vaknade av att någon lade sin hand på min axel. Jag vände mig om. Mannen jag ser framför mig. Vad jag inte visste då var att jag skulle lämna båten med honom och att vi skulle spendera resten av våra liv ihop.

 

Skriven april 2017

Ibland kommer man till en punk i sitt liv då man frågar sig vad man håller på med.  Hon visste att hon älskade honom över allt annat och han älskade henne lika mycket. Musiken spelades på högsta nivå och alkoholen gjorde att hon kände sig odödlig. Hon började med målmedvetna steg gå igenom dansande människor i hopp om att äntligen få berätta för honom att hon älskade honom. Det var nu eller aldrig. Hennes hjärta slog dubbla slag när när hon äntligen såg honom men han var inte ensam utan han böjde sig ner för att kyssa en annan kvinna, den han valt framför henne de senaste åren. Det kändes som att luften gick ur henne och att hennes hjärta gick i tusen bitar.

Med bittra steg så lämnade hon dansgolvet och slog sig ner på en solstol ute på däck ute på kryssningsfartyget hon befann sig på. Sommarvärmen gjorde att hon inte frös trots att klockan var strax efter två på natten. Tårarna rann stilla ner i från hennes kinder och hon orkade inte röra sig en millimeter till. Hon somnade ensam i mörkret och vaknade i solens sken när någon lade sin hand på hennes axel och när hon sömnigt vände sig så fick hon en oväntad kyss som var en början på något nytt.

 
 
Sliskigt jag vet!
 
Det roliga är att när jag skrev den andra texten så hade jag inget minne av att jag skrivit den första texten. Ni ser hur lika historierna är. Så tydliga är berättelserna i mitt huvud. Det är verkligen en skam att inte skriva ner dem.

Kommentera här: