Färg, svett och nästan tårar

Igår var jag och Morfar på ÖB där vi köpte färg. Så idag började projektet att måla mitt skrivbord.  Vi börjar med bilden där jag insåg att det här är min värsta ide någonsin. Dvs några meter ifrån mormors hus.
 
 
Nu kommer en förebild på skrivbordet. Den har en övre del också men vi tog av den innan jag kom ihåg att fota. Föresten. När JAG (helt ensam) hade målat klart så frågade mormor om jag tagit en förebild. Öh det borde hon föreslagit INNAN jag målade. Men givetvis hade jag tagit en förebild.
 
Det här skrivbordet har betalat många räkningar åt morfar. Nu betalar han tydligen inte räkningar längre så det används inte längre.  Att se skrivbordet omålat.. Det känns som jag misshandlat den. 
 
 
En bild där jag var halvvägs. Jag poängterar ännu en gång att jag målade det helt ensam. Mormor tittade bara till mig ibland. Troligen för jag hotade att måla hela rummet vitt.  Men jag begriper inte hur hon vågade låta mig måla ensam i ett möblerat rum.. Morfar får knappt måla för att han kladdar och jag kan säga att jag ärvt hans gener.
 
 
 
Jag glömde att ta en bild på överdelen. Kanske för jag hade ledsnat när jag målade den. När jag tappar tålamodet så blir jag tydligen irreterad.  Istället för att vänta på att den torkat för att måla en undersida så låg jag på rygg och målade.
 
Påmin mig om att ALDRIG bli målare. Det här var sjukt tråkigt. Jag önskade att jag hade kunnat skylla på armen jag bröt i vintras för att slippa men det hade varit genomskillnigt. Dock så sa den ifrån pytte lite mot slutet. Armar gör sällan rätt. 
 
Fortsättning följer. Måste måla en gång till. Minst. 

Kommentera här: