Mens

Livet är som mens. Först så är det bara extremt jobbigt, sedan börjar man acceptera för att tillslut glömma av att det finns.
 
Jag tycker det är facinerande. Jag har mens varje månad men ändå så kommer det som en chock varje gång att jag blir på dåligt humör första mensdagen.
 
 
Jag får rätt sällan mensvärk som kräver värktablett men det känns ändå. Sedan känns det som man har en stor sten i nedre delen av magen som inte ska vara där. Sten kanske är att överdriva men det känns som det är något där. Antagligen för att livmodern växer.  Andra dagen så har man börjat vänja sig. För varje dag så blöder jag mindre och mindre. Sista dagarna så behöver man knappt tömma koppen så man glömmer av att man har den i sig.
 
Menskopp är helt klart bästa uppfingen någonsin. Personen som kom på den borde få nobelpriset. 

Kommentera här: