Ej ett luder

Förra veckan så var jag hos Mikaela för att spela spel och henned äldsta avkomma var vaken. 
 
Vi satt ensamma vid ett bord och han studerade mig på ett sätt han aldrig gjort förut. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite obekväm samtidigt som jag inte tyckte det var en så stor grej.
 
Vi spelade ludo (roligare variant av fia med knuff) och efter att jag ha knuffat honom så pratade vi om min ondhet. Då nämnde han mina blåa ögonfransar.  Där trillade poletten ner. Jag hade ju blå mascara på mig och troligen var det det han tittade på. 
 
 
Flera gånger när vi spelat så har jag vunnit stort men denna gången blev jag utklassad och förlorade! Dock så spelade den yngsta av oss aldrig färdigt eftersom hans föräldrar tyckte att han skulle sova.
 
 
 

Kommentera här: