När ödet styr när man ska gå baklänges

I tisdags var det rallylydnad för Klara.
 
Det började dramatiskt. När jag skulle börja värma upp (helt enkelt kolla om hon vill samarbeta med mig) så vägrade hon att smaka på godiset! Hur skulle det gå tänkte jag. Men efter en stund så var hon med mig. Hon var lite disträ på första banan men resten av träningen så var hon super duktig.
 
 
En sak som provocerar är skylten där hunden ska backa (dvs gå baklänges). När jag testade utanför banan så gick det oväntat bra men när vi skulle göra momentet på bannan så fungerade det inte alls.  Jag blir inte frusterad på Klara, det är en ny skylt och jag begär inte heller att hon ska göra allt jag ber henne om. Jag blir sur på ödet eller något för det är mer eller mindre tur de gånger det fungerat. Men när jag ville briljera med att hon "kunde" så gick det inte.
 
 
Klara är inte ensamtränad. För hon har förmånen att sällan vara ensam och är en hund som vill vara med.  Men att ha henne ensam i buren i bilen fungerar otroligt bra.
 
Efter att vi hade tränat två banor så fick hon hoppa in i buren medan vi byggde om ena banan.  Sedan skulle vi fika men då behövde jag hämta en sak i bilen som låg intill hennes bur. När jag kom så låg hon i buren och vilade.
 
Det är riktigt bra att hon kan sova en stund mellan träningarna.
 
 

Kommentera här: