45 år på 24 dagar: del 1

Första december - 2064

Ibland känns det som att tiden står stilla men samtidigt  så kan tiden gå väldigt fort ibland känns det som att 45 år har gått på knappt 45 min.  Sedan verkar det som att olika människor upplever tiden olika. Idag var det en sådan där perfekt vinterkväll. Det var vindstilla medan det snöade försiktigt och julbelysningen sken upp hela staden. Till och med kyrkogården kändes som en trevlig plats. Klockan var 18:18 och han visste att hon skulle komma om två minuter för att hon var alltid tjugo minuter sen. Hundratjugo sekunder kan ibland kännas väldigt långsamma. Efter lång väntan så han hörde hennes fotsteg tills hon ställde sig bredvid honom utan ett ord. De stod bredvid varandra och tittade på gravstenen.

Emelie Karlsson
941201 - 211221

 

Jesper: Jag trodde att en kvinna i din ålder hade lärt sig att vara mer punktlig. 

Rebecca: Ursäkta? Jag må vara gammal men om du tror att vi bestämt en tid så bör du gå till doktorn och undersöka ditt huvud.

Jesper: Jag vet att vi inte har bestämt något men jag visste att du skulle komma. Det var länge sedan vi sågs nu.

Rebecca: Var inte dramatiskt. Vi träffas varje jul och på mängder olika födelsedagar varje år. Har Elsa varit här idag?

Jesper:  Jag var här tidigare idag med Elsa och barnen. Även om vi ses ofta så är vi sällan ensamma med varandra.

Rebecca: Hur länge har du väntat här egentligen?

Jesper:  Grattis på 70 årsdagen din drake.

Rebecca: Grattis själv din råtta. 

Jesper: Grattis Emelie

Rebecca: Grattis Emelie.

Jesper: Minns du när vi fyllde 25 år?

Rebecca: Ja, mitt huvud är det inte fel på. Det var den åldern du gick ifrån min vän till att av en märklig anledning bli min bästa vän. Jag undrar fortfarande varför.

 

Fortsättning följer!

 

Kommentera här: