45 år på 24 dagar: del 16

Året är 2064 och vi får följa två 70 åringar som pratar om deras liv. Det de har gemensamt är att de tillsammans med Emlie är födda på samma dag och i det växte en vänskap.
 
För att ta del av tidigare delar klicka HÄR
 
Men vi fortsätter. Vännerna pratar om tiden när de var 25 år och  framåt. De börjar komma till 28 års åldern. De har precis inlett ett förhållande och försöker hantera Emelies död samtidigt som de är familj med Emelies dotter ( som Rebecca även har vårdnaden av).   Rebecca hade ett förhållande sommaren 2020 med Jespers bror men att brodern lämnade Rebecca för Island men det visste han inte Jesper om 2022,
 

Jesper: Det var en märklig känsla att sörja samtidigt som man var väldigt kär.

Rebecca: Ja. Sedan var det nog tur att vi hade Elsa som distrahera oss.

Jesper:  Sedan kom våren och jag glömmer aldrig när vi såg Fredrik på uteserveringens första sitta ute dagen.

Rebecca: Herregud, det om något vore jag tacksam om du glömde.

Jesper: Du blev vansinnig där du såg honom. Jag önskade jag hade hört vad du sa till honom när du gick fram till honom och en brud.

Rebecca: Jag är glad över att du inte hörde det.  Jag har nog aldrig låtit så spydig som jag lät den gången när jag sa att det var skönt att någon av Elsas föräldrar fanns vid liv. Sedan pekade jag mot dig och Elsa och sa att det där var hans dotter.

Jesper: Han såg bra chockad ut. Det syndes lång väg.

Rebecca: Ja! Du skulle ha sett tjejen han var med. Hon visste inte ens att han hade barn.

Jesper: Men de hade väl inte varit ihop så länge? 

Rebecca: Det har inte med saken att göra.

Jesper: Vad sa du mer?

Rebecca: Jag berättade att hans dotter var fantastiskt och att han är en idiot som inte gjort något för att lära känna henne. Jag fortsatte med att vilken idiot som helst som kan ta hand om ett barn med lite träning och att jag och du hade kunde behöva avlastning ibland.

Jesper: Vad svarade han då?

Rebecca: Inget. Han var i chock och sedan bad jag honom att dra åt helvete.

Jesper: Då kan jag förstå att han senare den kvällen kom hem till oss och skällde ut dig för att hans tjej dumpat honom.

Rebecca: Det förtjänade han. Men han skärpte dig. Än i dag vet jag inte riktigt hur jag lyckades få honom att flytta in i vårt hus. Men det blev bra tillslut. Det är synd att Emelie aldrig fick se det.

 
Fortsättning följer

Kommentera här: