Julgodis 2019

Egentligen vill ni nog höra om Göteborg men jag sparar det tills jag blir piggare och har tid.
 
Nu talar vi om lördagen. Jag mådde som sagt eländigt den dagen men tänkte att så jobbigt kan det väl ändå inte vara att göra julgodis med mormor.
 
Allt börjarde rätt intressant. Mormor börjar med att säga att i år så ska vi inte göra så mycket julgodis. Jag tänkte direkt att knäcken var det som först skulle ryka.  Men jag höll mig neutral.  Vi började med mjuk kola och sorten med cornflakes. Strax efter tar mormor upp att hon hade sett ett recept på knäck och undrade om jag ville testa det. Jo jag var för iden. Lite senare frågade jag om vi skulle göra puffkolan också. Jo det hade hon också tänkt. 
 
 
Sååå att inte "göra så mycket godis i år" innebar tydligen att göra lika mycket godis som vi gjort de senaste åren. Ingen förändring alls.
 
 
Jag satte mig på bänken och rörde runt samt gjorde kulprov på den mjuka kolan. Jag mådde som sagt inte bra så energin tog slut rätt snart och det var olidligt varmt!
 
 
 
Först klara blev cornflaksen.
 
 

När hon var klar med sitt så började hon övervaka mitt.  Eftersom jag som sagt mådde dåligt så var det rätt skönt att dela ansvaret. Jag hade sedan innan varnat mormor att jag mådde dåligt och avrått henne ifrån att ställa svåra frågor.
 
Både jag och mormor är otåliga och gjorde kulprov hela tiden. Hon kände på kulan först och frågade sedan mig om vad jag trodde. Tillslut började jag ifrågesätta hennes omdöme. Jag visste att de inte alls var klara men började tro att hon trodde och undrade hur hon kunde göra kola utan mig som hon hade gjort någon vecka tidigare.
 
Men tydligen visste hon på egen hand att kolan inte var klar men ville höra vad jag hade att säga. Snällt att hon gjorde mig delaktig och försöker lära mig allt hon kan. I skrivande stund önskar jag att jag hade bluffat och sagt att de var klara bara för att höra hennes reaktion.
 
 
När kolan på bilden ovan var färdig så kokade jag puffkolan. Medan mormor grejade med kolan på bilden ovan. Men puffkolan ska bara koka i 5 min och behöver inget kulprov så den är inte så avancerad. Men jag tog bort den ifrån spisen 1-2 min tidigare för den kändes klar. 
 
Men jag tog ingen bild på puffkolan! Skäms. Men efter den så lade jag mig på mormor säng och vilade en stund för att sedan ha energi till att slutföra knäcken. Mormor får inte koka knäck ensam för hon gör den för hård. Hon har alltid varit rädd för att den ska bli för lös så hon gör den istället stenhård.
 
Tänk vilken uppenbarelse jag fick första gången jag kokade knäck själv och insåg att man kunde få den ätbar och inte bara sugbar,
 
 
Sedan fick mormor göra det jobbigaste. Hälla knäcken i formar för det skulle ALDRIG falla mig in att göra det själv. ALDRIG någonsin, Jag har väl gjort det någon gång för länge sedan men skulle jag göra knäck ensam idag så skulle jag lägga knäcken på en plåt och sedan skära när den stelnat.
 
 
 
 
När vi var färdiga så gick jag hem och vilade. 
 
Dagen efter dvs igår så mötte jag morfar då nämde han att jag hade gått hem tidigt. Han hade trott att jag varit kvar i köket. Morfar hade under hela mitt besök suttit i soffan i vardagsrummet och jag hade gått in till honom vid två tillfällen.
 
Iallafall lite senare var jag, mormor och Richard på dollarstore. Jag och R tappade bort mormor.
 
 
 På vägen hem så nämnde Richard något om att morfar kanske saknade dem nu men det trodde inte mormor. Jag trodde att han knappt märkt att de varit borta. Sedan berättade jag för mormor vad morfar hade sagt tidigare den dagen.
 
Då slog det mig. När jag går hem så brukar jag vinka adjö till morfar. Det missade jag i lördags för jag mest ville hem och vila. Kan det ha varit det han diskret pikade om? Väldigt diskret.
 
I vilketfall så ger jag nu morfar en offentlig ursäkt. FÖRLÅT för att jag glömde vinka hejdå. 

Kommentera här: