Pepparkakor och dramatik

I torsdags var det äntligen dags för pepparkaksbak. Jag började som alltid med dinos som mormor hatar.
 
 
Nu när jag tänker på det så hände det en konstig sak. Mormor gnällde inte när jag tog selfies på oss. Hon posade snällt. Lika snällt som Tim (jag hade givetvis berättat hur duktig han var)
 
 
Mormor fat shamede våra pepparkakor!!!!
 
 
Jag älskar tydligen isbjörn.
 
 
Medan jag letade efter den bästa julskivan (som mormor mest troligen gömt) så gjorde mormor de sista pepparkakorna.
 
Av någon märklig anledning så tycker jag hjärtformade pepparkakor är skitråkiga att göra medan mormor har de som favorit.
 
 
En bild på alla färdiga pepparkakor. Förutom några hjärtan som fortfarande var i ugnen.
 
Jag hade sorterat de väl så man lätt kunde se vad som var vad innan man lade dem i burkarna. När jag ställde mig på en stol för att ta ner burkarna så var mormor inte alls rädd om mitt liv. Hon bad mig alltså inte att ta det försiktigt. Eller hon var dock rädd för att jag skulle slå i huvudet men det var nog efter jag kritiserat hennes brist på omtanke.
 
 
Mormor gnällde på att jag inte gjort några hjärtan.. Jag hade visst gjort hjärtan.  men mest dino och hästar. De är faktiskt godast. Till nästa pepparkaksbak så MÅSTE jag hitta formarna som jag fått av Mikaela. De ligger väl på någon väldigt bra plats.
 
 
Föresten. Mormor är inte det minsta gnällig egentligen. Jag är dramatiskt enligt ett fb test. Eller ja test och test. På fb så fanns det en länk till en lista med 9 punkter som dramatiska människor känner igen. Av nio punkter så stämde typ sex.
 

Kommentera här: