Stannar i ljuset

Det finns en kvinnlig svensk artist som dött nyligen. Hon är jätte duktig artist och hennes musik är riktigt bra. Jag har iallafall en låt av henne i min spotifylista. Jag tänker inte skriva hennes namn.
 
Hon har nämnts av flera på instragram och facebook, det förtjänar hon men det som fascinerar mig är att jag vill inte lyssna på något av henne nu. Jag vill sticka huvudet i snön och låtsas som att det inte finns. Att lyssna på henne vore som att gå till köket, sätta på spisen och lägga min hand där på. Eller ja.. spisen skulle göra ont och det skulle inte hennes musik göra men ni förstår kanske ändå motståndet. Det är en instinkt. 
 
Jag tror egentligen kanske inte att det handlar så mycket om det hon och mamma har gemensamt utan att det är döden i sig, jag vill inte behandla mig med den just nu.  Jag orkar inte "sörja" någon jag inte känner. Verkligheten är tillräckligt skrämmande. Den här gången kan jag välja. 
 
 
En bekant son skadade sig väldigt ordentligt nyligen. Jag hoppas han mår bra. Det mörkret var svårare att hålla sig ifrån. 
 
1 Lisa:

skriven

Fint skrivet och söt kisse. Hoppas din väns son mår bra kram

Kommentera här: