Elak tumör och espresso house

Nytt bloggförsök. Nu känns det som nätet ska gå fortare. Man är bortskämd med bra internet. Så vad ska vi prata om? Vad jag gjort igår eller vad jag gjort idag? Vi börjar med igår. 
 
Allt började med en kurator tid klockan 08:15. Mitt i natten nästan men tydligen hade det varit ont om tider. Det var tredje gången jag träffade henne och denna gången skulle jag utsätta henne för en prövning. Det var rätt intressant att ta reda på hur hon skulle hantera ett tungt samtal.
 
Men hon skötte det riktigt bra. Jag älskar min kurator hon blev fullt godkänd. Vi pratade om att jag ville sluta katastroft tänka, det tar mycket energi, jag mår skit helt i onödan. För hur mycket man än förberder sig för det hemskaste så kommer det ändå göra ont. När man katastrof tänker så vet inte hjärnan om det har hänt eller inte. Det blir bara påfrestande.
 
Så nu när jag har katastrof tanke så tänker jag på ordet "Robin Hood" för att avleda mig. Funkar helt okej. Men värst är när något triggar och man hinner få en konstig känsla i magen. Men i skrivande stund så är jag rätt trött på att tänka, analysera mina känslor. Efter kurator samtalet så mådde jag rätt bra och sov en stund.
 
 
Sedan var det dags att hälsa på mamma på sjukhuset. Det var nervöst för jag visste inte hur jag skulle känna under tiden och efteråt. Samt jag visste även att mammas läkare skulle prata med min styvfar tidigare den dagen. Dvs att vi troligen äntligen skulle få lite info.
 
Det var fantastiskt att träffa mamma igen. Men det var sjukt läskigt när min styvfar började prata. Hennes hjärntumör är elakartad men prognosen såg bra ut. Hon hade fått tid för opration på onsdagen (dagen efter vi kommit hem ifrån Danmark). Får de inte bort hela tumören så ska hon strålas i Borås, funkar inte det så blir det cellgift i tablettform.  Jag tappade fokus efter operation. Jag känner mest, en sak i taget. Men det verkar som hon har alla chanser i världen.
 
Det är läskigt men min rationella sida säger att det kommer gå bra. Visst hon kan ha otur men alla kan ha otur. Vem som helst kan dö när som helst och hur som helst. Så det är egentligen inget att oroa sig för även om jag stundvis kan bli rädd och få en obehaglig känsla i magen. Men känslan över att det kommer gå bra är större.
 
Jag har välidgt många motstridiga känslor.
 
 
Men förutom att få ett besked som gjorde mig glad så blev jag även glad över att espresso house fanns på sjukhuset. Det är nästan värt att bli sjuk för, men bara nästan. Risken finns dock att man inte är sugen på kaffe när man är sjuk.
 
Det blev storfika. Rekomenderar chokladbrowniebullen även om jag var skeptisk i början.
 
 
Mammas utsikt var fin om man ligger i sängen.
 
 
Småbarnen hade fullt upp med att leka i mammas rum.
 
 
 

Kommentera här: