Tven överlevde natten

När man trots trötthet bliv klarvaken så fort man ska sova och att det känns som något ska äta upp en innerifrån. Vad gör man då?
 
Jag var för trött för att skriva med någon och för trött för att göra något annat. Men tydligen inte för trött för att sova trots en ångestdämpande som tydligen inte fungerade. Inte ens en dusch fungerade. Med tårar i ögonen så såg jag henne i mitt ansikte i spegeln. Jag berättade att jag saknade henne. 
 
Så jag tog till barndoms knepet och tänkte somna till en film. Det fungerade skitbra! Jag ställde tven i bokhyllan så som jag gjort tidigare innan jag hade ungkatten och sedan..
 
1. Jag oroade mig för att ungkatten skulle välta ner och förstöra tven. Hon var mycket nyfiken på tven.
5. Ljuset var för starkt och jag vet inte hur man säker bildstryrkan. 
2. Jag störde mig på den lååååånga reklamen som visades efter jag satt filmen på play.
3. Klara morrade åt djuren på filmen (valde Robin Hood.. ville inte se något som kunde vara triggande, något trist eller något jag gillade för mycket).
4. Jag störde mig på en låååång introlåt där de presenterade alla karaktärer och vad de var för djur.
 
Men när filmen väl började så orkade jag inte hålla upp ögonen och kunde varva ner. Det var en trygg vän i bakgrunden.
 
De här inläggen är svåra för jag vet inte i vilken blogg kategori jag ska lägga dem i. Jag tycker de klassas i kategorin sorg för det är en sorg jag känner men hon är inte död. Hon får inte dö.

Kommentera här: