Kändis, kaffe och ospärradeögon

I veckan så har jag och morfar varit på äventyr. Han bjöd mig på en resa till göteborg.
 
Under mina 30 år i livet så har jag bara åkt tåg med min morfar en gång. Det är nog så många gånger han totalt åkt tåg de senaste 30 åren.
 
Huvudsyftet var att besöka ögonklinik men jag såg (jag ser fortfarande bra) det som en ren nöjesresa. 
 
 
Roligast på tåget var när morfar tittade på tavlan på väggen och helt seriöst frågade vad det var för något "vagn 2 11 32, nu bytte det till 11 33"
 
Väldigt roat svarade jag att det var klockan.
 
 
Väl i göteborg så bjöd jag på kaffe och visade min favoritplats.
 
 
Morfar ville inte sitta i trappan så han gick omkring medan jag satt. Jag var så snäll så jag sa att om han ramlade i vattnet så skulle jag inte rädda honom, pågrund av äckligt vatten.
 
 
Sen behövde morfar kissa och vi hade någon timme att spendera innan klinikbesöket (morfar vägrade ta ett senare tåg grund av att han inte litade på mig och trodde att jag skulle ha svårt att hitta kliniken som jag redan letat upp tre veckor tidigare som jag sedan hittade hur lätt som helst) så jag bestämde att vi skulle besöka stadsmuseumet.
 
Vi tittade på tiden för morfars barndom (vikingatiden, enligt mig) och sedan såg vi filmen där de visade hur älven såg ut förr i tiden. Jag var jätte bra museumguide. Jag pekade till höger och sa att där är troligen byggnaden vi är i nu.  Jag kände mig jätte duktig tills jag insåg att jag satt bakom morfar och han inte såg vart jag pekade.
 
sedan snurrade vi på hjulet som skulle bestämma vårat öde på 1600 talet. Vi båda blev rika för en gångs skull. 
 
 
Sedan fick morfar åka spårvagn för första gången i hans liv eller rälsbuss som han kallade det.
 
 
På museumet så frågade morfar mig nervöst om jag hade koll på klockan. Givetvis hade jag det. Jag förde morfar till ögonkliniken i god tid. Han hann till och med vänta i väntrummet en stund.
 
Där såg vi bingo lotto - Ingvar. Det är alltså med morfar man ska hänga med om man vill se kändisar. 
 
Innan besöket så hade jag planer på att ev. dumpa morfar och gå till konstmuseumet men jag valde att stanna och det var riktigt intressant att se morfar undesökas. Först fick han titta i en maskin och ovanför så såg jag hans öga. Morfar kan tydligen inte spärra upp ögonen. Speciellt inte när de blåser i det.
 
 
Efter undersökning så fick vi vänta i väntrummet i nästan 1,5 timme! När väl läkaren kalla in oss så tittade han på morfar i typ två minuter innan han körde iväg oss.
 
Om knappt två månader så ska morfar tillbaka och operera ögonen pågrund av grå starr. Tack vare att jag var där och störde upp det så slapp han oprationen den dagen vi kommer hem ifrån Danmark (hade inte gott). Nästa tid hon föreslog var en super tidig tid och det styrde jag upp. Tredje tiden var vettigare. 
 
Tidigt tid hade fungerat i nödfall men om morfar vill att jag ska åka med då så hade det var jobbigt med ett så tidigt tåg. Men vi får se om jag får följa med morfar på den stora dagen. Han är nästan lovat att ha mina hjärtformade glasögon efteråt eller om min styvfar tjatar till sig att vara sällskapsdam.
 
 
Efter att ha väntat i en evighet på läkaren så hade vi blivit riktigt hunriga så det var bara att gå och leta mat. 
 
Jag lyckades tyvärr bli osäker om vägen till max. Jag visste inte om man skulle gå rakt fram eller svänga (jag är jätte bra på att gå den vägen åt andra hållet). Mobilen tyckte att vi skulle svänga.
 
Men det var inte den vägen jag brukade gå men med mobilens hjälp så var det inga problem med att hitta och den vägen var snabbare än min.
 
 
Efter maten så gick vi till stationen. Morfar fick välja mellan att springa till tåget eller ta tåget som gick 40 min senare. Tack och lov så ville han inte springa.
 
Morfar höll med mig om att cyklister är livsfarliga!

Kommentera här: