Kurator

Igår kände jag mig kaffehög trots jag inte druckit kaffe!
 
Men innan vi kommer till gårdagen så spolar vi tillbaka tiden väldigt många år. För väldigt länge sedan så hade jag en samtalskontakt som dumpade mig för att hon skulle byta arbetsuppgifter. Jag hade träffat henne i många år. Personen jag blev tilldelad (jag tror det var 2016 något) verkade vettig men jag klickade inte med hen personlighetsmässigt. 
 
Jag kan önska att när man träffar någon ny så ska man efter några gånger få en uppföljning hur vid man vill fortsätta träffa den personen eller om man vill byta. Men den frågan kom inte och jag funderade på hur jag skulle dumpa personen. "Du verkar jätte bra men..." dvs typ använda dumpnings klychor. MEN problemet var att personen ville boka in ny tid i början av samtalet, då kändes det omöjligt att dumpa. Det hade nog varit enklare i slutet av samtalet när man pratat en stund.
 
Tillslut bad jag mamma ringa och be om en ny. Det fick jag ingen. Sedan dess har jag önskat samtalshjälp men blivit dissad. MEN nu äntligen har jag fått en kurator.
 
 
Så jag träffade henne för första gången igår. Det var nervöst men jag fick rätt snabbt förtroende.
 
Berättade mina störtsta känslomässiga problem och vad jag behövde ha hjälp med. Hon hade väldigt märklig effekt på mig för jag kände mig precis  på samma sätt som jag kan känna mig efter jag druckit kaffe.
 
Hon ställde en fråga. Jag svarade typ inte på den utan var tvungen att ta upp något annat som hade med frågan att göra. För att sedan vända tillbaka ämnet och svara på den frågan hon ställde eftersom jag ville svara på den också. 
 
Jag hade fullt upp med att berätta allt jag ville säga och det kändes rätt rörigt i mitt huvud. Även om jag sa några jobbiga saker så kände jag mig på rätt bra humör och pratade glatt på. Det var ett lära känna möte så det var ingen djupdykning.
 
Nu hoppas jag att jag får träffa henne igen snart och att jag inte blir dumpad.
 

Kommentera här: