Det stora tvbråket och fyfan natten

Jag har velat blogga om det här i tre månader men det är skitsvårt. Det här kan vara det svåraste inlägget jag någonsin skrivet. 
 
Det är inte svart eller vitt. Det handlar om min 80 åriga granne som dog i höstas.  Men först så spolar vi tillbaka tiden till januari för ett år sedan. I min blogg så kunde man läsa "Just nu på pågår stora tvbråket. Gårdagen var helt sjuk. Men det känns inte rätt att skriva om det offentligt så jag visar bara två bilder." Sedan var det en bild på en sönderslagen tv och en polisbil.
 
Jag vet egentligen fortfarande inte om det är rätt att skriva det offentligt men de anhöriga vet ändå hur han var och jag vill ha med hela bilden så det blir lättare att förstå. 
 
Allt började egentligen några dagar tidigare. Jag hörde en stor duns ner ifrån trappan. Jag visste inte vad det var men jag visste allafall att det inte var en människa som hade ramlat. Dagen efter så stod den en stor tjocktv vid den andra grannens dörr. Där borde allt ha varit lugnt. Men nej. En morgon vaknade jag vid 06:00 på morgonen av att det gapades och bankade i trapphuset. Efter en stund lugnade det ner sig så jag kunde somna om.  När klockan var lite mer morgon så börjades det igen att bankas och gapas. Sedan höll det på så flera förmiddagen.  Gubben slog alltså med en hammare på tven, andra grannens dörr och på övriga ställen med hammaren. Gubben hade även slagit sönder rutor på andra grannens bil.
 
Vid 12:30 så kom polisen och pratade med gubben och han anmäldes för skadorna på bilen.   Efter att polisen varit där så lugnade det sig. En stund ifallafall. Gubben åkte till staden. En tredje granne hade ringt till systemet och bett dem inte sälja något till honom.
 
Det är alltså en alkoholist vi pratar om nu.  Lite senare på eftermiddagen/kvällen så fortsatte det att bankas men det var ändå lugnare än tidigare. Tven som jag snart kommer visa bild på en aning helare när polisen var där.
 
 
 
Jag träffade gubben senare den kvällen och han var väldigt berusad men var trevlig när jag träffade honom. Dagen efter så åkte jag till Göteborg några dagar och när jag kom hem så träffade jag gubben igen och han hade en mer normal sinnesstämning.
 
Han frågade ofta mig om jag var arg på honom. Vilket jag alltid och ärligt svarat nej på.  Gubben pratade om bilen. Enligt honom så hade den andra grannen åkt runt med bilen utan körkort. Det gjorde att gubben ansåg att hans handling mot bilen var rätt. Jag varken höll med eller sa emot. Jag tjänade på att ha en neutral relation till honom och bara vara det unga tjejen som var djurvän (hans bild av mig). 
 
De andra grannarna som han stått betydligt närmare har båda två ringt polisen pågrund av gubben. Till ex. dagen innan midsommar så mötte jag polisen i trapphuset som pratade med den andra grannen. När jag passerat så följde även den ena polisen med upp. Han frågade om det bodde en gubbe där och pekade på gubbens dörr. Men innan jag hann svara så fick jag höra "Är det Erik?" *SUCK* Jo honom känner man till".
 
 Bilden är ifrån januari, det var ingen snö dagen innan midsommar.
 
 
Många har genom åren frågat mig om Erik har varit jobbig mot mig men han har aldrig varit det. Jag har aldrig fått ta del av hans obehagliga sidor. Jag har träffat honom full och nedstämd många gånger men han har aldrig varit otrevlig mot mig. Han gav mig istället spännande historier att berätta för folk. Till ex så hittade jag en kokosnöt i trapphuset en gång.
 
Jag har också träffat honom när han haft sina bra stunder där han glatt pratat om sitt liv. Det är synd att Erik aldrig skrev en bok. Han har garanterat varit med om många spännande saker. Näst sista gången så mötte jag honom när vi båda var ute med våra hundar. Han berättade att hans hund var 15-16 år. Vädligt gammal alltså och att hunden innan också hade blivit väldigt gammal.
 
Att det är en hund inblandad gör det hela ännu jobbigare att prata om. Sista gången jag träffade Erik så berättade han att han trodde att hans hund höll på att dö. Han sa något om att jag också varit med om att förlora en hund. Men Erik verkade ändå okej, nedstämd men ändå okej.
 
 
Dagarna gick och jag såg varken Erik eller någon annan granne på flera dagar. När jag väl gjorde det så frågade jag om hunden, jo den levde tydligen enligt granne2 som hört hunden klia sig. Men granne3 undrade om någon av oss hade sett eller hört Erik det senaste men ingen av oss hade gjort det.
 
I det här läget blir man tydligen helt dum i huvudet men har ingen aning om hur man logiskt ska hantera situationen. Trots allt så intalar sig hjärnan att det är fullt möjligt att han lever trots allt och att man inte vill störa (de andra grannarna som fått skit av honom var absolut inte sugna på att få en utskällning). Granne3 som desutom hade nyckel till Eriks lägenhet var desutom rädd för att gå in, för han visste inte vad han riskerade att få se. Två dagar senare träffade jag granne2 igen. Ingen hade fortarande hört/sett Erik. Först då slog det mig att man ändå ringer polisen så de får kolla läget. Granne3 sa att han skulle försöka lyssna en sista gång, hör han inget så skulle han ringa polisen.
 
 
Nu kommer vi till fyfan natten.
 
Det var samma dag som jag pratat med granne3. Jag kom hem vid 21:00 på kvällen. Jag visste egentligen att Erik var död. Jag var även rätt säker på att hunden ockås var död (jag trodde inte på granne2).. Min misstanke var att hunden dött först och sedan att Erik råkat ta en överdos.
 
Resten av kvällen så tittade jag ut genom fönstret och väntade mig att få se en polisbil där när som helst.  Strax efter midnatt så satt jag på toa och ser något röra sig i hallen. Jag trodde det var silverfiskar (som jag aldrig haft) men det var det inte. Nu kommer jag i bloggen använda ett finare ord än vad jag andvänt när jag pratat med folk. Men det var alltså fluglarver i hallen. Flera stycken på hallmattan och några som kröp omkring i hallen.
 
Även om jag mest troligen visste så visste jag inte. Jag började dammsuga upp dem och funderade på vart de kan ha kommit ifrån. Även om jag mest troligen visste så bestämde jag mig ändå för att titta ut i trapphuset för att se om någon av mina larver krypit ut där (hjärnan är fullständigt dum i huvudet under svåra förhållanden). Jag förväntade mig att se någon enstaka utanför min dörr men hela trapphuset var fullt av fluglarver.
 
Nu visste jag med säkerthet att någon var död i Eriks lägenhet. Larverna fortsatte att ta sig in i min lägenhet och jag kände mig omringad. Jag kunde helt enkelt inte vara kvar i lägenheten så jag packade lite grejer och tog Klara under armen och gick Min förhoppning var att kunna kliva mellan larverna. Men det gick inte, jag var tvungen att kliva på dem. Jag minns inte om det var ett ljud eller om det bara var en obehaglig känsla men att kliba på dem kan ha varit det värsta jag någonsin gjort.  Jag bor på trejde vångingen och när jag kom till andra våningen så var det lugnare med larver. När jag sedan var nere på första våningen så knackade jag på granne3s dörr. Jag var helt skagig när jag berättade om fluglarverna i trapphuset. 
 
Granne3 kopplade inte först men det gjorde hans fru och hon ringde genast polisen. Jag väntade hemma hos dem. En timme senare så kom polisen. Ni anar inte känslan och stämnigen i luften när man hörde att hunden fortfarande levde. Ingen av oss trodde det. Fy fan. 
 
 
Polisen bekräftade att det var som vi trodde. Erik var död. Jag fick sova i min lägenhet om jag hade velat men det ville jag inte. Jag stod en stund utanför lägenhetshuset . Det kändes jobbigt att lämna katterna. Eller ja, det kändes konstigt att gå därifrån öht. Polisen erbjöd sig att fånga mina katter. Jag var skeptiskt för att mina katterna är fega innekatter.  Men de gjorde ett försök. Mina katter var inte lätta men de var tydligen snälla.
 
Att jaga mina katter var nog det roligaste poliserna fick höra denna natt.
 
Enligt anticimex så dog Erik i sin säng och hunden hade gjort alla sina behov på toaletten. Hur vidrigt det än är att den stackars hunden var inständ hos din döda husse så får man hoppas att han ändå hade det okej. Det är så sjukt.. Jag gick förbi deras dörr flera gånger om dagen men hunden gjorde inte ifrån sig ett ljud. Hade han gnällt så hade jag förstått att det var något som var fel, men jag trodde ju inte ens att hunden levde.
 
Det suger att Erik dog som han gjorde. Jag hade önskat att han hade fått hjälp och flyttat någonstan där han hade kunnat få några bra sista år. Men samtidigt så kanske det ändå var såhär han hade velat leva sin sista tid även om han säkert mådde kast så levde han ändå på sättet han ville.  Givetvis hade han inte velat ligga död ett tag innnan han hittades men jag tror ändå han är rätt nöjd med att ha ställt till det lite genom alla fluglarver. 
 
Vila i frid Erik.  Hoppas att du och hunden är på en fantastiskt plats (jag antar att polisen avlivade hunden då han var gammal). Jag kommer sakna dig. Men ska du spöka så spöka snällt!
 
 
 

Kommentera här: