Jag har numera deras hjärta på armen

Det var en gång en väldigt tidig morgon.  Jag började med att skriva ett chattmeddelande till Jenny där jag frågade om vår syster Ida hatade oss.
 
1. Hon gjorde så vi var tvungna att gå upp tidigt.
2. Hon hade hittat på att vi skulle tatuera oss. Vilket gör ont.
3. Sa jag att hon gjorde så vi var tvunga att gå upp tidigt?
 
 
Jenny svarade mest att hennes son hatade henne mer eftersom han väckt henne ännu tidigare. Men vad hade Jenny förväntat sig? Ida är ju fadder till honom, hon har ju lärt honom allt hon kan.  Tim var iallafall nöjd eftersom han skulle åka till mormor.
 
 
 
Jag vill börja med att säga att jag älskar mina systrar och är sjukt tacksam över att de finns. 
 
Jag och Jenny fick alltså en tatuering av Ida i julklapp vilket skulle bli en syskontatuering. Motiv var inte helt bestämt än så vi diskuterade motiv ett tag. De två svinen hade samma favorit! Ett motiv som jag sa nej till. Det var en text tatuering. Inte okej.
 
Vi var lite inne på att tatuera in varsin liten dino men Jenny var tveksam. Så tillslut så lyckades vi komma överens och valde ett förslag som jag hade föreslagit. Så i typ fyra timmar så surade jag över att jag inte skulle få tatuera in en dino. Vilket jag i efterhand är rätt nöjd över.
 
På bilden ser vi en trött tjej i bilen.
 
 
Efter en mysig bilresa så var vi framme i GÖTEBORG. 
 
Där började nästa diskussion. 
 
Ida hade fått välja vart på kroppen tatueringen skulle sitta dvs på underarmen. Så nu var frågan vilket håll tatueringen skulle sitta. Jag menar på att tatueringen ska se rätt ut när armen hänger, vilket är det enda rätta hållet. Ida menar på att tatueringen ska se rätt ut när man håller upp armen, vilket är fel.
 
Jenny velade och vägrade välja sida.
 
 
 
Jag och Ida hade pratat ihop oss och ville att Jenny skulle tatuera sig först eftersom Jenny är den av oss som är mest rädd för smärta och vi inte litar på henne. 
 
Men det tyckte inte Jenny så Ida fick börja.
 
 
På nästa bild så ser ni Idas nygjorda tatuering och vilket motiv vi valde. Lägg märke till att Idas nedersta hjärta i fylld.
 
 
Sedan var det fortfarande inte jennys tur utan min.  Jag ska berätta varför senare.
 
Helt plötsligt blev jag nervös och livrädd för att det skulle göra jätte ont. Men det gjorde inte så farligt ont. Det kändes som någon luggades/ryckte bort hårstrån och på vissa ställen kändes det knappt alls.
 
Det gjorde ondare att ta bort tejpen ifrån plasten! 
 
 
Nu kommer en bild på mig och min nya tatuering. Lägg märke till två saker.
 
1. Mitt översta hjärta är ifylld.
2. Jag och Ida kom inte överens om vilket håll som var rätt. 
 
 
Sedan var det Jennys tur. Hennes argument till att vara sist var för att hon inte kunde bestämma sig för vilket håll hon ville ha tatueringen och ville se båda alternativen innan hon bestämde sig.
 
Men som ni ser så valde hon team Ida. Jennys motivering var att det var på det hållet hon tänkt ifrån början (innan jag berättade att det var fel).
 
Men jag är inte ledsen över att vara tvärtom de andra två. Tvärt om. Det känns bättre att två har fel än ett en har det. En dag kommer de inse att jag hade rätt.  Oavsett så är båda hållen fina. Hade jag gjort om tateueringen i skrivande stund så hade jag kanske gett med mig men samtidigt så ångrar jag ingenting utan är nöjd. 
 
 
 
Jag trodde faktiskt att Jenny skulle gråta men hon skötte sig fint. 
 
Jenny är personen som skriker AJ när man inte ens rört henne. Men både hon och jag är nog hyfsat smärt tåliga men vi är båda rädda för smärta.
 
På vägen hem så diskuerade jag och Jenny alla jennys ungdomskärlekar. Om man frågar Jenny vad killen som hon nästan var ihop med strax innan eller efter killen X så är det inte tillräckligt för att jenny ska komma på vem det är.  Men som tur var så hade vi Anna som tydligen hade super minne. 
 
 
Sedan åkte vi till Max i borås. Jag var trött så jag köpte det vanliga.
 
Men Ida var ett geni! Hon bestämde sig för att beställa både kycklingbitar och vegetariska "kycklingbitar" för att undersöka skillnaden.
 
Jag fick smaka på en. Jag har aldrig ätit kycklingbitar på max men jag har ätit många kycklingbitar i mina dagar. Jag frågade Ida typ tre gånger om den jag fick verkligen var den vegetariska för den smakade mycket väl som en kycklingbit hade kunnat smaka. Den var jätte god.
 
 
Jag avslutar med att tacka Ida som kom på iden med tatueringen. Jag ÄLSKAR den verkligen.  Den kommer berika mitt liv.  Sedan vill jag även tacka Jenny som körde. Sedan vill jag tacka Ida igen för att jag fick sitta i fram. Sedan vill jag tacka Jenny igen, för valfri anleding. 
 
Jag har helt klart de bästa systrarna och är påverkad av självkänsloövningen.
 

Kommentera här: