Morgonpigghet suger

Du Sabina, hur går det med självkänsloövningarna du talade så väl om? 
 
 
Ööööh... Ja det går bra... Eller njaaa.
 
 
Jag var på riktigt bra humör tills jag inte längre var det.  Jag vet inte riktigt vad som hände. Om det var hormonerna eller om man blir bakis av att vara glad? Det vände typ dagen efter att min mormor opererat hjärtat.  Den operationen kanske tog mer energi av mig än vad jag visste? 
 
En annan sak som absolut inte hjälpte mig var problem med dygnsrytmen. Jag var i typ en vecka morgonmänniska!!! Det passade mig inte alls just nu. Hela eftermiddagen/kvällen så längtade jag efter att sova. Kvällarna är ändå min bästa tid i vanliga fall. I skrivande stund är klockan 23:37. Det är nu jag är som mest inspierad. 
 
Så jag tog varken åt mig av de snälla sakerna jag skrev i boken och jag kände inget direkt negativt heller. Jag kände mig mest avtrubbad förutom att det inte kändes bra. 
 
Men efter det här inlägget så ska jag skriva ner i min självkänslobok tre saker som jag är nöjd med mig själv och tre saker jag är tacksam över. Hjälpdelen har jag nog inte lust med idag. Så får vi se om jag blir glad. 
 
 
 
Jag kände en dag förra veckan att jag verkligen skulle behöva gråta. Det var länge sedan och det var en del spänningar i kroppen.
 
Så jag tog till mitt enda knep jag känner till. Jag satte på filmen "jag saknar dig" som handlar om en tvilling vars syster dör. Senast jag såg den, det kan ha varit 2014 så bröt jag ihop helt och fick hämta snorpapper! Det händer sällan. Typ aldrig att jag blir såpåverkad av en film.
 
Denna gången så hade jag inga stora föväntingar på att gråta. Jag har ju sett filmen två gånger tidigare. Men denna filmen är magisk. Jag fick plocka fram snorpapper även denna gången. Tårarna bara rann!
 
Dock kanske inte så mycket som jag hade velat. Så nästa gång jag vill gråta så ska jag nog se björnbröder. Jag tror bara jag sett hela en gång. Då grät jag tre gånger!!  Vi får väl se. 

Kommentera här: