Mylom och manliga fittdokter

Jag vill ta tillbaka det jag sa igår när jag kritiserade hjälp delen av självkänsloövningen.
 
Först började jag med att skriva ner allt som orade mig just nu.  Sedan skrev jag bra och tacksamhets grejerna.
 
När jag sedan kom till hjälp så skrev jag inte bara saker jag behövde hjälp med utan jag reflekterade även om mina problem. Antigen genom stöttande ord eller lösningar. En lösning kan vara något jag på egen hand gör eller att jag kom till insikten att jag borde be om hjälp.
 
Allt negativt som tar energi är egentligen vikitgare för mig att ta itu med just nu än självka självkänslan.  Att oroa sig, vara arg eller ledsen tar sååå sjukt mycket energi.  Dagens oros moment beror på en kallelse till gyn. Jag har en muskelknut på livmodern. Tydligen heter mylom och är en godartad tumör. Idags läget har jag inga som helst problem med den men vården vill ha koll så den inte växer.  Det oroar mig inte så jätte mycket just nu utan stressen ligger i att jag ska träffa en manlig läkare.
 
 
I min kallelse så står det att man inte får välja om man vill behandlas av en manlig eller kvinnlig läkare. URSÄKTA? Men stop min kropp.  Den läkaren är säkert jätte duktig men jag tycker nog faktiskt inte att män ska jobba med kroppsdelar de inte har. En gynundersökning är utlämnande som det är. Det är inte ens rolig att genomföra med en kvinna.  Vi får väl se..
 
 
 
 

Kommentera här: