Den om när jag inte blev jägare.

Har jag berätta om när jag helt seriöst övervägde att ta jägarexamen? Inte? Det kan bero på att det infallet kom för en timme sedan. 
 
Allt började med att jag läste i en vegangrupp om en som ville ta jägarexamen för att kunna argumentera med jägare.  Det lät ju roligt, inte att argumentera med jägare utan att faktiskt lära sig saker, sedan låter det coolt att ha jägarexamen när man är en person som aldrig någonsin skulle skjuta en älg. Så jag började googla och hittade en intensivkurs.  Det lät jätte bra tills jag läste att kursen var älgjakt inspirerad, alla måltider äts ute och att man bör ha oömmakläder, raggsockor och långkalsonger.  Jag såg framför mig regn, kyla och elände så en kurs ute lät inte som något för mig.  
 
 
Sedan läste jag vidare om skjutprovet. Jag kan säga er att det är ett väldigt skjutande.  Tänk på att man gör det inför en människa som ska godkänna er.  Jag skulle definitivt vara så nervös så att jag skulle lyckas skjuta en annan människa.  Finns en scen i disneys Robin hood som  visar den känslan jag fick.  
 
 
Så nu har du läst om historian där jag under fem min drömde om att bli jägare. Eller ja... vara en icke jägare med jägarexamen. 
 
 

Kommentera här: