Lilla katt sången passar än

Ibland kan jag titta på min katt och tänka:
 
"Oj vad stor hon blivit!"
 
Så idag vägde jag henne för första gången på ett år. Förra året vägde hon 3,6 kg. Ni anar inte hur mycket hon växt på ett år.
 
 
Idag så vägde hon hela 3,4 kg (!).  Min katt krymper! 

Luftballong kan säkert äta upp hundar

Min tisdag betod av häst och hund. 
 
Det började med ett klinikbesök med hästen Tessan som har problem med ryggen. Hon fortsätter att bli bättre och bättre. Vi fick även lära oss att kvinnor med mensproblem (smärtor, långa/korta cyklar, lite/mycket mens) kan ha problem med bäcknet.
 
Tillbaka till Tessan. Hon har varit lite svag i högerbak vid varje klinikbesök. Inte halt men svag så vid detta besök så testade de att behandla SI-leden. Så stackars hästen fick en låååång spruta intryckt i ryggen. Aldrig, aldrig att jag hade utsatt mig själv för det.
 
 

 
Sedan var det hem och vila några timmar för att åka på vårens sista hundkurs.
 
Vi fick rita och bygga två rallylydnads banor. Sedan när vi och hundarna gick banorna så blev vi filmade. Man blir extremt självkritiskt när någon tittar samt även filmar. Vilket är en tråkig känsla eftersom det är ett djur man sammarbetar med. 
 
 
Klara var helt okej. Det var inte den bästa rundan vi gjort men ändå okej. Men samtidigt var jag medveten om alla småfel vi gjorde och jag var inte alls sugen på att se det filmade. Men det var nyttigt att se filmen för det var inte riktigt så illa som det kändes. Ibland fokuserar man för mycket på det som gått dåligt och missar det bra. Sedan är Klara riktigt söt att se på.
 
 
 
 
Efter fikat så skulle jag och Klara gå banan en gång till innan vi åkte hem men först skulle vi snabbkissa och vi fick syn på en luftballong. Klara blev livrädd för den och ville gå till bilen ♥
 

Än så verkar jag bara vara egenkär

Jag kommer tydligen aldrig att bli gift!
 
8 juli förra året så skrev jag följande i min blogg:
"Igår inann jag somnade så tänkte jag igenom min singelsituation och kom fram till att jag borde göra det lätt för mig. Så jag bestämde ett ord. Den första som säger det ordet är min livskärlek.
 
Skitbra. Att jag aldrig tänkt på det tidigare. Det ordet är inget ord man säger så ofta på de platserna jag befinner mig så skulle någon nämna det ordet så måste det vara öde"
 
 
Nu har det gått över tio månader utan att någon har sagt det ordet. Men jag har nästan sagt det två gånger. Ena gången när jag åkte till göteborg horse show med kompisar och andra gången igår när jag var i tyskland. Jag hann nog säga första bokstaven i ordet innan jag avbröt mig själv eftersom jag kom på att det var mitt hemliga ord.
 
Hur svårt ska det vara att säga eller skriva det? Jag har väl helt enkelt inte pratat med den rätta än.
 
 
Idag så fick innekatten följa med till mamma (där hon även var dygnet jag var på tysklandsresa). Hon blev nästan på flugen av geting som letade boplats. Tack och lov så tyckte hon mest att getingar var knäpp och konstig som skulle flyga där hon satt.
 
 
Nu ska jag gå igenom tysklandsbilderna och sedan blir det tysklandsblogg.