♥♥♥

Fina underbara fantastiska Ella... Idag har jag gett dig den finaste gåvan jag någonsin hade kunnat ge dig. Jag befriade dig ifrån smärtan.
 
Vi åkte till Skultorp djurklinik. Tydligen något nyöppnat som min vetrinär rekomenderade. Väl där så frågade de om tidigare journaler så de ringde vår vetrinär. Det kändes seriöst. Sedan fick vi sitta i ett väntrum. De hade två stycken. Ett för hund och ett för katt. Ella tyckte hundmaten som gick att köpa där var intressant. För att det här inte ska bli en vetrinärrecension så kan jag redan nu säga att jag rekomenderar skultorp. Tyckte personalen gjorde ett riktigt bra jobb idag.
 
 
Vi fick komma in till ett rum och en vetrinär undersökte henne. Tydligen mäter de hjärtproblemet i sex olika grader. Har man nivå 1 så hörs knappt hjärtproblemet. Ella hade nivå 6. Vetrinären kunde hålla händerna mot henne och känna. Sedan röntgade vi henne. Man såg att hjärtat var betydligt större än normalt. Det gjorde att andingsröret var felplacerat. Man såg även att lungorna var vätskefyllda.

Vetrinären tyckte att vi skulle avliva antigen idag eller vänta max några dagar. Så illa var det. Hade Ella tur så kunde hon dö genom att hjärtat stannade. Då skulle det inte vara så farligt. Men hade hon otur så kunde något hända med lungorna. Då skulle hon drunkna inifrån. En död man inte vill uppleva.
 
 
Känslan hos vetrinären går inte att beskriva. Jag kände så mycket kärlek och jag hade redan bearbetat att jag skulle avliva henne. Det var ett lätt beslut att avliva henne på plats. Hon var helt enkelt färdig. Även om kroppen inte orkade så mycket mer så lyckades hon se glad, busig och vaken ut. Min sista stund med henne så fick jag se hennes underbara jag. Det var så otroligt mycket kärlek. Det var kärlek att låta henne avlivas. Denna fantastiska varelse förtjänade det. Hon förtjänade att bli fri.

Det tändes ett ljus i rummet och sedan somnade hon in liggandes på golvet bredvid mig.



12:40 somnade hon in. Bilden är tagen 10 min innan det.

Jag vet inte hur jag mår. Jag är ledsen men mår nog rätt okej. Men jag har inte vågat mig hem än. Antar att det först är då den värsta sorgen kommer. Jag antar jag fortfarande är i chock.

Allt kan vara sista allt.

Jag skulle dö för henne. Ingen tvekan om saken.  Genom att befria henne ifrån smärta så dör jag för henne även om det är jag som lever och inte hon.

</3
 


Bilden är tagen för ganska exakt 5 år sedan.

Imorgon ska vi till vetrinären och rönga hennes lungor. Vi får se vad vetrinären säger men jag räknar inte med att hon ska finnas vid min sida specielt länge till. Idag ser hon delvis ut att må bra. Hon håller humöret uppe samtidigt som man ser att kroppen inte fungerar.
 
Innan december så hade hon INGA problem med att leva med sitt hjärtfel. Hon har ätit medicin i flera år. Men under i december så började hon hosta.
 
8 Januari var vi hos vetrinären. Hon fick medecin och blev genast så mycket bätre. Men nu två månader senare så har det blivit värre. Jag anade att det var något på gång. Då hon hostat till någon gång i bland men hon verkade ändå må bättre än vad hon gjorde innan vetrinär besöket så jag trodde inte det var något akut än (även om jag visste att det kunde nå dit fort).

Men efter igår så mår hon inte bra. Men till hennes fördel så har hon fått ett kroppsligt besvär. Hon har en bula på rumpan. Hon har haft det förut och det är vanligt för rasen.Så hon kan må dåligt pågrund av det också. Då går hon att bota tills vidare.

Men hjärtproblemet verkar ändå ha blivit sämre och jag har svårt att tänka mig att rumpgrejen kan ha varit orsak till det som hände igår. Vi får se vad vetrinären säger.
 


Ella är rolig. Hon har bulan på rumpan som kliar. Men hon får inte klia. Jag sitter så jag har henne i synhåll. Fort skyndar hon sig bort ifrån mitt synfällt för att hon ska kunna klia sig. Smarta hund <3