Biltemaglass och målade naglar
Jag kan störa ihjäl mig på parnormen.
Att alla förväntas vilja ha en partner och att de flesta också lever efter det. Men jag stör ihjäl mig på att jag också är påverkad av parnormen.
Min morfar har varit änkling i drygt en månad och jag har redan pekat ut en framtida flickvän åt honom. Det jag vet om henne är att hon är änka, har fin trädgård och att hennes avlidna make verkade trevlig. Jag förstår att morfar inte är redo än, utan jag tänker om något år kanske.
Det stör ihjäl mig att jag tänker så. Parnormen gör att jag hoppas han i framtiden hittar någon att spendera tid med och som gör honom glad. Men det som är lätt att glömma är att det är så mycket bättre att spendera tid på sig själv och göra en själv glad.
Jag stör mig ännu mer på att jag berättade för morfar att han i framtiden borde bli vän med den änkan. Idag är han inte redo för flickvän (vilket jag antog på för han) och även om dagens diskreta samtal om det kanske var något obekvämt så känns ändå bra att han vet att jag är okej med att han skaffar flickvän om han någon gång skulle vilja det.
Förutom att försöka gifta bort morfar så har jag, han och kusinen varit på utflykt på Ica maxi.
Det är livsfarligt att handla hungrig. Jag bjöd morfar och kusin på vaniljbulle.
Sedan åkte vi vidare och jag åt min första biltemaglass. Det var första gången jag åt något ätbart där.
Glassen var jätte god.
Ida har planer på att bli nageltjej så idag så har hon övat på mig.
Det här med att leka med barn. Det får en att känna sig både lycklig och uttråkad. Exakt så kändes det när Ida grejade med mina naglar.
Fint blev det.
