När kopplet lossnar

Dagens hundpromenad var lite väl spännande.  Lucia, klara och jag har lite olika versioner om vad som hände.  
 
Lucias version:
Det kom ett stort monster som tänkte äta upp henne.  Hon fick kämpa för sitt liv.  
 
Klaras version:
Åh jag fick en kompis.  Det var jätte roligt. 
 
Min version kommer under bilden. 
 
 
Jag såg redan innan jag gick ut att stor vit hund var ute och att vi skulle riskera att möta den.  Men eftersom vi kom ifrån olika håll så räknade jag med att vi skulle kunna hålla avstånd så båda mina hundar skulle sköta sig.  
 
Tänk er... äh jag får rita. 
 
Röd väg är den väg jag gick och fjärilen är jag och mina hundar.  Lila väg och blomma är stora vita hunden. 
 
Så det var rätt bra avstånd mellan oss. 
 
 
Vart var jag? Jag och den vita hunden hade avstånd och promenad flöt på bra. Mina hundar skötte sig men jag tänkte ändå att "nu får jag inte tappa klara" för om jag gör det så kan jag inte hämta henne pågrund av att Lucia är rädd för andra hundar. Jag tittade så att kopplet satt fast ordentligt på halsbandet.
 
 
1-2 min senare händer det jag oroade mig för.  Den stora vita har kommit lös och var påväg mot oss. 
 
Även om det var en hund som på avstånd verkar snäll  (men med mycket energi) så vet man aldrig hur en lös hund reagerar när den kommer fram.  En konflikt mellan hundarna kan även uppstå efter att de hälsat. Dessutom så är Lucia  rädd för andra hundar pågrund av att lösa hundar kommit fram till henne. 
 
 
Jag hade gått om tid på mig att förbereda mig.  Först och främst ville jag skydda Lucia genom att ha henne bakom mig. Klara hade jag stenkoll på vid min sida och var beredd på att ryta till på den andra hunden om det skulle behövas. 
 
 
Vit hund sprang fram och nosa på klara.  Hälsningen gick bra och den främmande hunden var enbart glad.  Men någon som inte var glad var Lucia som inte var bekväm med händelsen. 
 
 
Lucia tjöt lite men inte så farligt ändå.  Jag hade fullt upp med att stå mellan Lucia och den andra hunden.  Någon gång lyckades den komma fram/ nästan komma fram och nosa på Lucia men Lucia ville absolut inte hälsa.
 
Jag hade så fullt upp att skydda Lucia så att jag glömde av Klara och att se till att hon inte hade en jobbig upplevelse.  Men när jag väl hann titta på klara så var hon riktigt nöjd med livet och hade lekfullt kroppsspråk. Klara hade gärna lekt med andra hunden . Dock inte lösa båda två.  Tror att andra hunden hade varit för vild då. 
 
Trots tramantisk händelse så är vi inte traumatiserade. Även om Lucia tyckte händelsen var jobbig så gick det ändå okej.  Mycket bättre än vad jag någonsin trott. Att tappa sin hund är något som kan hända.  Jag har tappat Klara tre gånger den senaste månaden (koppel som strulat) och det har varit ren tur att det inte varit en annan hund i närheten. 
 
 
Vit hunds ägare bad givetvis om ursäkt.  
 

Kommentera här: