Förnekelse

Om jag ska vara ärlig så tror jag inte riktigt att jag förstår vad jag var med om i måndags. Jag vill heller inte förstå.  
 
Så jag skulle definiera min sorgprocess så är jag i fasen förnekelse.  
 
Vad har jag för bilder i mobilen ifrån den här veckan? Först en selfie påväg till sjukhuset.  Jag ville ha en bild på mig där jag fortfarande hade en mormor i livet. Så lycklig tjej. 
 
 
Efter sjukhus besöket så tog jag av den fina klänningen och de fina skorna.  De var helt klart för varma för en varm sommardag. Jag ville inte att morfar skulle åka hem ensam så jag åkte med honom. 
 
I bilen tog jag ännu en selfie.  Den första bilden på den stackars tjejen som inte har en mormor i livet. 
 
(Ska jag vara ärlig så känns det knappt som att det är mig jag skriver om)
 
 
 
Tisdag. 
Jag hade tänkt gå till morfar men det skedde lite tidigare på dygnet än vad jag tänkt mig. 
 
Väl där så stal jag en av mormors tröjor.  Denna var den sista privata plagget hon hade på sig. 
 
Jag älskar verkligen den tröjan.  Den är så fin.  Jag kan inte riktigt förstå att det varit hennes. 
 
 
Onsdag. 
Jag och morfar åkte in till staden.  Förutom affärerna vi besökte så stannade vi även till på parkeringen där min moster bor. Där hade jag och mormor varit för drygt ett halvår sedan.  Minnet var så tydligt att det nästan kändes som att det hände där och då. Medan jag skriver det här så tänkte jag i mindre i en halv sekund att jag aldrig kommer uppleva det med min mormor.  Men jag slog genast bort den känslan.  Jag varken vill eller orkar känna.  Jag vill inte förstå än. 
 
Denna dagen roade jag mig med appen seek. Den kan avgöra vad en växt heter och vilket djur... eh.. ett djur är. 
 
Appen skötte sig hyfsat.  Taxen blev en katt först,  morfars dill blev något annat än dill och ett prydnadsfår blev en sorts groda.  Men Appen hade rätt i mycket annat.  Jag blev en människa. 
 
Sedan hjälpte jag morfar att fylla i papper till begravningen. Det kändes ungefär som att skriva en inköptslista. Förnekelse var det. 
 
 
Torsdag. 
Dag två som administrativchef på morfars ab.
 
Alla hanterar sorg olika.  Vissa vill se bilder på den avlidna medan andra inte vill se.  Jag fick inte välja. Redan i måndags så blev jag ombedd att skicka en bild på mormor till min moster. I torsdags så letade jag mormor bild till begravningen.  Men jag blev enbart glad över att se bilder på mormor.  
 
Men efter att ha bråkat med min dator så var jag trött.  Resten av dagen så invigde jag ny baddräkt.
 
 
Fredag. 
 
Jag umgicks med Tim. Vi började promenaden med att hänga i min mormor och morfars trädgården.  När vi kom dit sa Tim att gammelmormor är död. Jag bekräfta och sedan var det inget mer med det. 
 
Jag vill knappt skriva den meningen men det känns okej eftersom det inte är den rollen jag identifierar henne som. 
 
 
Tim skötte sig så fint på promenaden.  Vi bestämde direkt att om han vill springa så skulle han ta mig i handen så vi kunde springa ihop. 
 
Så jag slapp oroa mig för att han helt plötsligt skulle springa ifrån mig om han såg en robotgräsklippare.
 
 
Lördag. 
 
Idag så har jag inte tagit en enda bild.  Igår så fick jag reda på att begravningen sker den 22 juli.  Jag gillar datum som innehåller 22.
 
 
Igår störde jag mig på när min styvfar och min ena moster pratade om sorgbukett. Det kändes som något onödigt att lägga pengarna på. 
 
Idag så har jag stört mig på att de vill äta smörgåstårta efter begravningen.  Mormor tyckte inte ens att smörgåstårta var gott.  
 
Men jag vet att det egentligen inte är buketten eller smörgåstårtan som egentligen stör mig. Utan snarare min motvilja att sörja.  Men andra praktiska saker med begravningen känner jag inte så för.  
 
Idag hängde jag hos morfar. Vi blev överraskande genom att yngsta kusinen dök upp.  Han hade inte varit där på en evighet.  Jag har oroat mig för honom, det vet fint att se honom.
 
 
 
Det tar emot att publicera det här.  Det är sårbart. Men man får också komma ihåg att jag har bloggat i 15 år...
 
Det här är en del av sanningen.  Men en blogg är lika mycket underhållning som en dagbok. 
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha fram men vissa saker låter mer dramatiskt i text. 
 

Kommentera här: