I'll remember you

Jag fick en chock igår.
 
Det har redan gått två veckor sedan hon somnade in.  Det är alltså sorgvecka tre och jag vägrar fortfarande att acceptera att hon är borta.  
 
Nästa torsdag så är det begravning. Jag lyssnar på begravningslåtarna. Till de som ska på begravningen.  Den svenska låten (öppna landskap) har jag ingen inblandning i. Enbart Elvis låtarna är mina. 
 
 
Tillbaka till vecka 3. Den största sorg symptomen är enorm trötthet.  Igår vaknade jag utvilad men några timmar senare så var jag sjukt trött. Jag och systerbarnen var på övervåningen och lekte.  Förutom att vakta trappan så behöver man knappt passa dem.  Så jag la mig helt utslagen på golvet vid trappan. Vilket systerdottern utnyttjade. Hon kom och lekte doktor med mig.  
 
 
De senaste veckorna så har jag hälsat på morfar varje dag. 
 
I söndags så åt jag (sen) frukost hos morfar som vanligt.  Sedan gick jag till mamma. När jag väl skulle gå hem ifrån mamma så mötte jag morfar. Jag följde honom hem. 
 
"Eh jag kan stanna en stund, sedan får du slänga ut mig".
 
Så sa jag till morfar.  Tror ni att han slängde ut mig? Näää. Inte nog med det.  Han lät mig dricka kaffe klockan 21:00 på kvällen!! Oansvarig vuxen. 
 
 
Det jag egentligen ville berätta var att jag såg em finalen i fotboll.  Eller såg och såg.. Jag tittade lite samtidigt som jag pillade med mobilen.  Efter första halvlek så gick jag hem. 
 
 
Det hade varit mer flyt i fotbollen om de hade haft staket runt planen.  Nu sparkade de mest ut bollen.  Jag förstår inte hur folk kan tjäna pengar på att leka med en boll.
 
Märkligt. 

Kommentera här: