Våt och vilse
Om det inte vore för att mormor är död så hade det kunnat vara den bästa sommaren i mitt liv. Men det var inte det jag skulle prata om.
Vart var vi i berättelsen om Sabina? Senaste jag skrev så var det dagen efter begravningen så vi fortsätter till två dagar efter begravningen.
Förra lördagen så åkte jag, morfar och kusin och badade ännu en gång. Kusinen badade längst tid (2h) men jag badade flest gånger (4 dopp).
Jag hade inte tänkt ta en i vattnet bild denna gång men som tur är så har jag en morfar som tar 1-2 bilder per utflykt.
På söndag så var det morfar frukost och sedan kom hans syster med make. Vi åkte till minneslunden och tittade på mormors blommor.
Men mitt mobilbatteri hade somnat så det blev inga nya bilder. Men jag visar istället en bild min syster tog några timmar innan vi var på kyrkogården.
På måndagen så var det dags för badutflykt igen men denna gången med Micaela. Vi åkte till sämsholm. Jag har aldrig badat där (förutom på en annan badplats när jag varit på ridläger).
Vattnet var underbart och vädret var helt okej.
Där fick jag nya kompisar. De var lagom tama. De kom nära men inte för nära.
Jag kämpade mot impulsen att klappa en av mina nya kompisar. Men när jag fotade en annan kompis så blev hon nyfiken på kameran. Då var jag inte så kaxig.
Väl hemma, fortfarande måndag så slog vädret om och det blev åska och hagel. Jag har nog aldrig sett så stora hagelbitar.
1 cm stora isbollar.
Min handduk som jag hängt ute på tork blev inte torr.
Igår så gjorde jag minsta möjliga men idag så var det iväg på äventyr. Vi tar det kortfattat. Mamma operade hjärnan för två år sedan. Då satte de två metallplattor under huden, ena plattan dum så för två veckor sedan så opererade hon bort ena plattan.
Så idag så skulle hon till Göteborg för att ta bort stygnen. Jag hade tänkt följa med och sedan ha en hel dag i Göteborg för att sedan ta tåget hem.
Men igår kväll så kände jag mig osugen och det hade inte förändrats när jag vaknade i morse. Efter att ha velat i 45 min hur vid jag skulle följa med eller inte så skickade jag ett meddelande till mamma att jag inte följde med.
Men sedan ändrade jag mig igen och åkte med.
Trött och opepp så gjorde jag det så enkelt för mig själv som möjligt. Mamma var ungefär en timme för tidiga till sjukhuset så mer tid för mig att gå på äventyr och samtidigt åka med dem hem.
Jag gick till botaniska trädgården. Jag hade aldrig varit där. Jag tror att jag har okej lokalsinne men trots det så kände jag mig vilse.
Jag kom via en ingång som kändes som en hemlig ingång. Där gick jag ensam i skogen.
Tack vare pokemon appen så hittade jag till mänskligheten.
Jag strosade runt i parken. Mamma berättade att de satt i väntrummet och visste inte när de skulle få komma in. Sedan hörde jag inget mer ifrån henne.
Jag började dra mig tillbaka till sjukhuset. Men jag hade inte bråttom. Jag gick lite omvägar och tittade mig omkring.
Det var en mysig park. Jag besöker den gärna igen när jag är pigg och när bänkarna är torra.
Jag gick ut vid huvudentrén och efter att ha gått upp för en hemsk backe så hittade jag tillbaka till sjukhuset.
Jag hann sitta i typ en minut utanför sjukhuset när mamma kom ut. Blir ni inte imponerande av mig? Utan att ha stämt av så kom jag tillbaka exakt vid rätt tidpunkt.
Jag hade snarare förväntat mig att jag skulle svara att jag var vilse när de hörde av sig och berättade att de var klara.
På vägen hem så åt vi på max.
Idag så var dagen som mamma insåg att max är godare än McDonalds. Jag är så stolt över henne.
Påväg ut ifrån Borås så körde styvfar fel minst 4 gånger. Men vi kom hem tillslut.
