Stucken i armen

Idag har jag fått corona spruta.
 
Hade någon frågar mig igår om jag var spruträdd så hade jag svarat, inte det minsta. Men mer om det på punkt 3.
 
 
1. Först var jag upptagen med att oroa mig för praktiska saker. Att jag hört rätt tid, datum och plats. Samt oro över att jag inte fanns i datorn. 
 
2. I bilen påväg dit så stressar morfar upp mig genom att berätta att man inte går genom entrén! Morfar hade koll men nervöst att inte ha 100 % koll. 
 
Jag var 15 min tidig. Väl på plats så fanns en grinig gubbe som också var 15 min tidig.  Han surade över att dörren var låst. 
 
 
 
 
3. Väl i sprutrummet så blev jag nervös över sprutan. Jag har inte fått ett spruta i armen på typ 20 år. Blodprov är jag inte rädd för men spruta känns läskigare. 
 
 
Kvinnan som stack mig ställde svåra frågor! 
 
Först var jag tvungen att bestämma vilken arm hon skulle sticka i. Sedan frågade hon om jag ville bli förvarnad innan hon stack. Alltså....
 
Hade hon kommit fram till mig och bara stuckit mig.  Det hade inte varit läskigt.  Men när hon är vid min stackars arm så blev det mer komplicerat. 
 
 
Hade jag sagt nej så hade det varit läskigt eftersom jag visste att det kunde ske när som helst.  Hade jag sagt ja så hade det varit läskigt eftersom hon förvarnat. 
 
 
Jag svarade vet inte, hon svarade något och stack mig sen. 
 
 
 
6,5 timmar senare så har jag än så länge inga biverkningar förutom att arm är öm.
 
 
Btw. Morfar!! Om du läser det här.  Jag behövde inte visa legitimation.  Dock så hade jag ett papper där jag skrivit mitt personnummer. 
 
 

Kommentera här: