Äppelpaj

Morfar har ett tag pratat om att göra äppelpaj.  Men efter att ha fått (ett enkelt) recept så kom han troligen fram till att ideen lät bättre i teorin än i praktiken. 
 
Men sen kom jag på den briljanta ideen att vi kunde hjälpas åt.  Han fick göra det jobbiga och tråkigaste.  Nämligen att skala äpplen.  Medan jag gjorde resten. 
 
 
Så idag så gjorde vi äppelpajen. Det kändes jätte märkligt att baka hemma hos mormor utan mormor.  Även om jag gjorde något jag behärskar så kände jag mig som ett barn. 
 
 
Jag ställde äggklockan på de 35 minuterna som pajen skulle vara i ugnen.  Men jag hade bestämt mig för att titta till pajen när det var 5 min kvar.  
 
 
Äggklockan stod kvar på kryddhyllan och jag satt vid köksbordet och pratade med morfar.  Jag hade ingen koll på tiden.  Helt plötsligt så hör jag att det skramlar till. 
 
Jag har ingen aning om vad som lät men morfar reagerade inte. Jag antog helt enkelt att det var mormor som sa åt mig att titta till pajen.  Jag tänkte ignorera henne men lydde snällt.  
 
Då var det 10 min kvar och det kändes onödigt att öppna och titta men jag gjorde det ändå och blev riktigt förvånad över att upptäcka att pajen var klar  
 
 
Om den är god eller inte vet jag inte än.  Vi ska äta den imorgon. 

Kommentera här: