Jag vill ha en enhörning

Hemma hos min mamma så finns det ett gammalt foto. Det är en bild på en söt bebis som ska föreställa mig när jag var sex månader ung. 

Ibland när jag tittar på den bilden så kan jag bli ledsen, för att jag önskade att jag hade kunnat göra mer för den lilla flickan och att hon förtjänade ett bättre liv än vad jag har kunnat ge henne.

Men det här inlägget ska inte handla om det, utan snarare motsatsen.

Igår så lyssnade jag på en guidad meditation. Man skulle föreställa sig själv som liten och sedan skulle man fråga vad hon önskade sig.  Jag tror att jag missförstod övningen, det var nog meningen att flickan skulle berätta vad man vill i nutid.  Men min tolkning var nog ändå det jag behövde i mitt liv just nu. 

Jag föreställde mig själv som 10-11 år och det var en tjej som verkligen älskade hästar.  Jag är för lat för att skriva hennes livshistoria nu men jag insåg att jag har verkligen förverkligat den flickans drömmar på ett helt fantastiskt sätt. Skulle jag berätta min livs historia för henne så vet jag att hon hade blivit nöjd, hon behöver ju inte veta precis alla detaljer.

Det känns riktigt bra att ha gjort ett bra jobb med den lilla flickan.  Jag hoppas verkligen att Sabina, typ 60 år kan säga detsamma när hon tänker på Sabina 33 år.  Annars får hon (obs! inte jag) skämmas!
 
 
Framtids drömmar borde egentligen inte vara så svårt. Dröm enkelt och totalt överdrivet. 
 
Man borde vara en riktigt naiv 10 åring med orimligt stora drömmar. Även om de galna drömmarna inte slår in så kanske man ändå får uppleva 10 % och det är fullt tillräckligt om drömmen var tillräckligt galen.
 
 

Kommentera här: