Ibland är det lätt att vara lycklig

Imorse när jag mitt i natten (klockan var strax efter 7) skulle gå till skolan så mötte jag en otäck gubbe i trappuppgågen!
 
 
Mitt nyvakna jag ansåg att grannen inte var riktigt klok som ställt den där. Tomten är ju nästan lika lång som jag! Jag är väl kanske ett huvud längre. Men jag har kommit över det nu. Väl i skolan så stod det en brandman och en brandkvinna utanför entren. Min spontana reaktion var att vända, en plats med brandhen känns som en plats man ska undvika. 
 
Brandmannen anklagade mig (dock trevligt) för att inte ha reflex men det hade jag visst. Sedan frågade han mig om jag ville ha en till och det ville jag. Så nu har jag en sådan där man slår runt armen där det står räddningstjänsten. 
 
En skrämmande sak... På mitt kaffekort på pressbyrån, jag är uppe i silvernivån!
 
 
Jag har alltså köpt 19 koppar (dagens syns inte på stämpeln på bilden). Det är börja 8;a på morgonen lektionernas fel..Då har jag även köpt kaffe i skolan några gånger. Det trodde jag inte för ett år sedan.
 
På historian så pratade vi om andra nazisttyskland. Eftersom jag inte orkade anteckna så tog jag en halvdålig bild med kameran:
 
 
 
Svenska var inställd bara för att läraren fått för sig att han skulle vara ledig eftersom han hade dagar kvar som han var tvungen att ta ut innan jul. På kvällen var det sedan rallylydnad teori. När det var ungefär en timme kvar innan vi skulle åka så var jag så trött så jag kände att jag behövde vila/sova en stund. Jag ställde klockan och två minuter innan den skulle ringa så vaknade jag till och strax efter kom mamma och tänkte väcka mig så jag inte skulle sova ifrån kursen.
 
Bara för hon väckte mig så kom jag fem minuter för sent! Hade hon inte "väckt" mig så hade jag kommit i tid. Felet med hennes väckning berodde helt på att två mysiga hundar ville hjälpa till att väckas.
 
 
 
När jag sedan kom hem så möttes jag av detta:
 
 
 
JAG ÄLSKAR MIN LÄGENHETGRANNE som gjort min trädgård så fin. Jag mins inte när jag kände mig så lycklig senast som när jag stod bland all belysning i trädgården. Men jag kände mig lycklig igårkväll när jag hittade Kitty kanin i köket, hon lämnar ju knappt buren och jag har knappt sett henne lämna vardagsrummet, hon kanske har varit en halv meter ut i hallen några gånger men igårkväll så hade hon skuttat igenom hela hallen ända ut till köket.
 
Kitty känns mer och mer framåt. 
 

Viktigt meddelande (Eller kanske inte)

För två sekunder sedan så beslutade jag mig för att ändra mitt sätt att räkna antal sexpartner. För några år sedan så träffade jag en kille jag aldrig hade samlag med men vi hade sex på andra sätt. Men eftersom han aldrig har varit i mig så har jag inte räknat med honom i mitt antal.
 
Men för 15 sekunder sedan så kom jag fram till att min syn på vem jag har haft sex med är gamaldags och jag vill inte vara en medeltidsmänniska. Så alla killar efter den killen har fått en ny siffra i min svartabok (som vi kan låtsas att jag har). Nej, jag ser inte killar som en siffra, jag är bara en nörd. 
 
 
Jag måste erkänna att det känns konstigt att ha fått en ny sexpartner när man inte legat på länge. 
 
 
 
Ny favorit låt!
 
 
Gilmore girls fel...
 

Equiterapeut

Idag har det varit en dag med mycker känslor, mkt pågrund av sömnbrist.  Tidigt imorse ringde alarmet och jag flög upp ur sängen för mitt nyvakna jag hade ingen aning om hur man stänger av alamet, men det löste jag lätt så fort jag fångat mobilen.  
 
Sedan drog jag och Michaela till hästdoktorn med hästen Tessan som har problem med ryggen. Ett medfött problem som har ställt till det för henne. När undersökningen var färdig så kändes allt hoppöst med den 10 åriga hästen som inte har gått att rida på fem år samt hon har fått ont i ryggen trots hon inte blivit riden.
 
 
Men vi beslutade att equiterapeuten på kliniken skulle känna på Tessans rygg. De tre timmarna vi fick vänta var verkligen värt det.  Det var bland det häftigaste jag beskådat på länge. Det är svårt att förklara vad equiterapeuten gjorde men hon använde händerna på hästens rygg och behandlade hennes muskler på ett sätt som fungerade. Det gjorde inte ont utan hästen tyckte om det. Känslan av hopp spred sig i behandlingsrummet och negativa energier försvann. 
 
 
Det kändes som vi varit på en öde ö fullt med faror och hade äntligen blivit räddade. Verkligheten är inte riktigt lika lätt som känslan i behadlingsrummet. Nu är planen att Tessan ska försöka ridas igång och bygga muskler i ryggen. Vad hennes rygg tycker om det är svårt att veta. Sedan får vi hoppas att klant Tessan inte åker på några andra saker under tiden.  Hästen är en otursfågel.