Kärlek bland växter

Flisan blev begravd i torsdags så jag anar att min mamma dissade mitt förslag att stoppa upp Flisan.  
 
Så igår gick jag till mormor och morfar för att titta på platsen där Flisan blev begravd och för att se om de begravde henne på rätt ställe, intill sin mamma.
 
 
Ser ni den kala fläcken lite till vänster om mitten? Där sover Flisan nu.  Hon hamnade inte intill sin mamma, hon hamnade på sin mamma. Mormor berättade att begravningsmästarna (morfar och styvfar) hade sett henne.
 
De hade sett Cindy!  Förstår ni hur orättvist det är? De fick träffa Cindy men inte jag. Nu kan det ev. vara så att jag romantiserar synen av ett 11 år gammal lik (om de ens såg liket, jag tror hon begravdes i något).  Men de fick träffa Cindy!
 
 
Nu stjäl det uppmärksamhet ifrån Flisan men ett bevis på Cindys existens gör mig så glad ♥ 
 
 
 
Tillbaka till mormors trädgård.
 
 
 Bakom mig på den vänstra bilden så sover mina tre kaniner och även Cirona (häst) har sin minnesplats där (grimman hon hade vid avlivningen är begravd). Även mitt marsvin är begrav där tror jag. Samt mormors hund Lisa.  På den  högra bilden, bakom huset sover Ella (hund) och Doris (syster till Cindy). Bakom sköldpaddorna någonstans sover Bamse (morfars hund). 
 
Jag ber om ursäkt om jag glömt någon. 
 
 
 
Idag är det en ny dag och jag har nyfärgat hår till dagens ära, en färgbomb så vi får se hur länge den håller. Både igår och idag så har jag ätit rabarberpaj hos mormor och morfar. Idag var det egentligen inte meningen att jag skulle gå dit men jag fick höra rykten om att mina systrar var där.
 
 
Visst är jag och mina morföräldrar fina?
 
 
 
 
 

Flisan

Det har varit en tung dag idag, min kattsysters sista dag i livet.
 
Tanken på att aldrig se henne igen har gett mig ångest. Jag har klappat och fotat henne idag samt filmade när hon hoppade över en vattenpöl. Allt för att spara minnen av henne.



 
Jag var med när hon föddes och jag var vid hennes sida enda till slutet. Att åka till vetrinären med henne var nog en av de tuffaste inför avlivning jag varit med om.  Med tuffast så menar jag känslomässigt men det beror säkert på dåligt minne. 
 
Jag grät när Flisan fick sprutan som fick henne att somna (innan avlivningen) men efter hon somnat så har jag inte gråtit en enda tår. All ångest jag haft under dagen släppte och jag mår bra. Flisan fick somna in på samma plats som sin mamma hade gjort 11 år tidigare och får jag som jag vill så kommer Flisan bli begravd intill Cindy.
 
Jag föreslog för mamma att vi istället för att begrava Flisan skulle stoppa upp henne och låta henne sova i stolen på varandan resten av mitt liv. Mamma sa inte nej.
 
 
 
Min fina Flisan ♥ Du kommer vara saknad, älskade kisse ♥
 

Pip Flisan.

Slutet blir troligen 31 maj och får jag som jag vill så kommer hon begravas intill sin mamma.
 
 
 
 
Bilderna över denna text är ifrån idag och bilderna under denna text är ifrån dagen då hon föddes för 17 år sedan.
 
 
 
 
Cindy fick tre kattungar men vi behöll bara en och de andra två avlivades när de var nyfödda (vi behöver inte lägga någon värding vid det).
 
Flisan var den trejde och sista som föddes. Jag och Jenny hade var sin favoritkattunge och ingen av dem två var Flisan. Så jag kom på den smarta ideen att välja den trejde kattungen att behålla så ingen av oss fick behålla sin favorit. De andra två var helsvarta medan Flisan var mer unik.
 
Sedan var nästa steg att bestämma namn på kattungen. Jenny (då nio år) tyckte att hon skulle heta pip men det tyckte inte jag (då 11 år) utan jag tyckte att hon skulle heta Flisan. Men då kom jag på den smarta ideen att katt ungen kunde heta Pip-Flisan. Jenny nöjde sig med det men pip har hon inte blivit kallad så ofta.
 
 
 Dagen efter Flisan föddes så åkte vi till Danmark och var där i en vecka (vilket jag inte hade gjort om jag fått kattungar som vuxen). Katt och hundvakten hade under veckan vi varit borta inte sett kattungen. Så de vuxna var nog allt lite oroliga över att våran dåvarande hund hade gjort något med kattungen. 
 
Men så fort vi kom hem så visade mamma Cindy oss kattungen som hon lagt i en gaderob ♥
 
Att Flisan ändå har blivit 17 år är helt otroligt. Under första året så fick hon ett stort sår på magen och skadade benet ganska ordentligt (som sprang omkring på tre ben). Jag tror dock inte de två skadorna skedde vid samma tillfälle.