Ett år utan saker som mystiskt gått sönder

Idag är det ett års sedan Alice lämnade jordlivet (eller vad som nu händer när man dör)
 
Jag tycker vi "firar" det med best off Alice:
 
1. I början när jag fick henne så spenderade hon mycket tid på vardagsrumsbordet.  Vid ett tillfälle så hade jag provtänt ett ljus. Tänk er en klumpig kanin på bordet.. Hon välte givetvis ljuset så ljuset landade på mattan (!). Helt otroligt att det inte började brinna.
 
2. Alla strömkablar hon gjort sönder. Två datorsladdar, den ena vaktade jag med mitt liv, tvsladden som jag inte trodde hon kom åt. Men hennes störtsta bedrift var nog när min syster sov över och Alice gnagde sönder hennes mobilladdare som låg i en kasse. Min syster har inte sovit över hos mig fler gånger. 
 
3. En tidig sommar morgon där jag hittade Alice på gatan (hon hade alltså rymt) eller den gången hon rymde och gömde sig under grannens altan så min styvfar fick krypa under för att försöka få ut henne.
 
4. Det var en natt och i sömen trodde jag att jag klappade katten som var på mitt lår. Men istället så vaknade jag förskäckt och trodde jag hade en hamster (!) i sängen. 
 
5, Min dåvarande pojkvän sov på soffan och han vaknade av att hon försökte para sig med hans huvud. OBS! Finns ej vittnen men jag litar på hans ord. 
 
 
En dag ska jag ha kanin igen. Men troligen inte de närmsta åren. 

Kärlek bland växter

Flisan blev begravd i torsdags så jag anar att min mamma dissade mitt förslag att stoppa upp Flisan.  
 
Så igår gick jag till mormor och morfar för att titta på platsen där Flisan blev begravd och för att se om de begravde henne på rätt ställe, intill sin mamma.
 
 
Ser ni den kala fläcken lite till vänster om mitten? Där sover Flisan nu.  Hon hamnade inte intill sin mamma, hon hamnade på sin mamma. Mormor berättade att begravningsmästarna (morfar och styvfar) hade sett henne.
 
De hade sett Cindy!  Förstår ni hur orättvist det är? De fick träffa Cindy men inte jag. Nu kan det ev. vara så att jag romantiserar synen av ett 11 år gammal lik (om de ens såg liket, jag tror hon begravdes i något).  Men de fick träffa Cindy!
 
 
Nu stjäl det uppmärksamhet ifrån Flisan men ett bevis på Cindys existens gör mig så glad ♥ 
 
 
 
Tillbaka till mormors trädgård.
 
 
 Bakom mig på den vänstra bilden så sover mina tre kaniner och även Cirona (häst) har sin minnesplats där (grimman hon hade vid avlivningen är begravd). Även mitt marsvin är begrav där tror jag. Samt mormors hund Lisa.  På den  högra bilden, bakom huset sover Ella (hund) och Doris (syster till Cindy). Bakom sköldpaddorna någonstans sover Bamse (morfars hund). 
 
Jag ber om ursäkt om jag glömt någon. 
 
 
 
Idag är det en ny dag och jag har nyfärgat hår till dagens ära, en färgbomb så vi får se hur länge den håller. Både igår och idag så har jag ätit rabarberpaj hos mormor och morfar. Idag var det egentligen inte meningen att jag skulle gå dit men jag fick höra rykten om att mina systrar var där.
 
 
Visst är jag och mina morföräldrar fina?
 
 
 
 
 

Flisan

Det har varit en tung dag idag, min kattsysters sista dag i livet.
 
Tanken på att aldrig se henne igen har gett mig ångest. Jag har klappat och fotat henne idag samt filmade när hon hoppade över en vattenpöl. Allt för att spara minnen av henne.



 
Jag var med när hon föddes och jag var vid hennes sida enda till slutet. Att åka till vetrinären med henne var nog en av de tuffaste inför avlivning jag varit med om.  Med tuffast så menar jag känslomässigt men det beror säkert på dåligt minne. 
 
Jag grät när Flisan fick sprutan som fick henne att somna (innan avlivningen) men efter hon somnat så har jag inte gråtit en enda tår. All ångest jag haft under dagen släppte och jag mår bra. Flisan fick somna in på samma plats som sin mamma hade gjort 11 år tidigare och får jag som jag vill så kommer Flisan bli begravd intill Cindy.
 
Jag föreslog för mamma att vi istället för att begrava Flisan skulle stoppa upp henne och låta henne sova i stolen på varandan resten av mitt liv. Mamma sa inte nej.
 
 
 
Min fina Flisan ♥ Du kommer vara saknad, älskade kisse ♥