Sagan om den försvunna laddaren.

Jag nämner inga namn men så vi kan enbart anta att det är undertecknad själv det handlar om.


Men någon kan ha glömt sin mobilladdare hos sin kära mor, vilket någon insåg strax innan nattning.  Det gav någon två val. Antigen kunde hon gå ut i kylan och hämta den eller ha urladdad mobil över natten.


Eller vänta lite. Någon insåg att hon troligen hade kvar den förgångna laddaren.  Hur svårt ska det vara att hitta den igen? Jo jag kan säga att det var svårt. Någon letade där den rimligen kunde vara och där låg den inte.  Efter att ha letat på fler rimliga ställen så slog det henne, precis som en blixt ifrån klar himmel.  Hon minndes att den hade legat i en väska.  Med stor glädje började hon där  leta men där låg den givetvis inte.  Men till hennes förvåning så hittade hon en nutellaburk och två kexchoklad.


Ursäkta? Två kexchoklad och nutella! De har legat där sedan minst Danmarkresan i somras. Därefter har undertecknad plågats av chokladsug helt i onödan samtidigt som räddningen legat två till tre meter ifrån henne.  Är det verkligen okej?

Jaja... sagan avslutades med att någon hittade laddaren.  Hon såg den på ett ställe hon inte letade medan hon letade efter den någon annan stans. Slutet gott, allting gott.  Eller något.