Dumbo
Igår kallade jag min syster förr KDare och pyskopat (hon är dock inget av de). De först nämda pågrund av femenistisk diskussion och det andra tar vi senare.
Allt började med att Jenny förra veckan berättade att hon skulle kidnappa mig "nästa lördag" (som var igår). Men vad vi skulle göra var hemligt. Jag misstänkte genast ullared men det bekräfta hon att det inte var. Men jag anade ändå att det hade med shopping att göra.
Jag blev totalt överaskad några dagar tidigare när mamma råkade avslöja att det var bio vi skulle på. Så jag började fundera på hur jag skulle låtsas vara överaskad. Lördagen kom och jag hör vår styvfar högt säga i andra rummet till Jenny "så ni ska på bio ikväll?".
SÅÅ bra är våra föräldrar på att hålla saker hemligt (även om de inte visste att det var hemligt). Även mamma hinner nämna bio (dock lite tystare) innan vi skulle iväg. Så Jenny visste att jag nu visste.
Men det hade varit bästa överaskningen. Jag hade blivit sjukt förvånad (och besviken) om det inte hade varit bio men nu var det bio.
Tidigare den dagen så hade Jenny nämt att hon ville se nya jurtjyrkogården. Eftersom Jenny inte visste att jag visste så sa jag inget och jag tänkte inte mer på det förens vi var på bion och jag såg afficher på jurtjyrkogården. Då blev jag nervös för jag ville INTE se den.
Men tack och lov så hade jag fel. Vi skulle se Dumbo. Jag är osäker på om jag visste att det skulle komma en otecknad verison av den. Jag måste ha sett det på fb men jag har inte direkt lagt det på minnet.
Jag och Jenny hade hela biosalongen ensamma!
Jag tänker inte berätta vad Dumbo handlar om. Vet ni inte så får ni faktiskt googla själva.
Filmen var sorglig men ändå fin. Det luriga är att den känns som en typiskt barnfilm men samtidigt ganska mörk men barn kanske inte är lika känsliga. Jag vill ha en elefant!
Innan filmen började så sa Jenny att hon kommer börja gråta. Jag trodde inte att jag skulle göra det men tårarna rann ett tag. Men Jenny, den psykopaten hon grät inte! Förstår inte hur hon lyckades. Har ni sett disney verisionen så kan ni nästan ana vilken scen jag menar.
Det var skitlänge sedan jag såg disney Dumbo.
Är man ensam i salaongen så får man faktiskt vara så fräck så man tar en bild till bloggen. Även om jag tydligen siktat sådär.
Efter filmen så kände jag mig eländig. Jag och Jenny reste oss upp utan att säga ett ord. Jag visste knappt hur man pratade. Det var först ute när Jenny sa något så jag kunde prata.
Det var trevligt att umgås med Jenny på hennes första barnfria helg! (Tim bor hos mamma över helgen).
