Dagen efter

Igår så skrev ena kusinen ett meddelande på Facebook att gårdagens begravningen var en tung dag. 
 
Jag delade inte hennes känslor.  Men idag så har det varit en tung dag. Jag gråter inte och jag mår bra/ okej men det känns väldigt tung.  Jag vet knappt hur det känns. Hjärnan tänker så lite som möjligt men känslorna de känns. 
 
Gårdagen handlade om mormor men dagen innan och idag så innebär det att man måste leva ett liv där mormor inte finns (iallafall inte i fysisk form).
 
Jag har gjort massor med roliga saker i juli månad.  Men tiden där i mellan, när man bara är, då känns det som att man aldrig kommer må helt bra igen.