Hundpromenader och tårtbakande
Det här är första inlägget jag skriver som 33 åring.
Det tycker jag det vi firar genom att berätta om min sista dag som 32 åring.
Allt började med att jag vaknade skittidigt och läste ett meddelande ifrån min syster, som hon skrivit under natten. Jag tyckte att det var konstigt att hon inte grattade mig. Efter en stunds förvirring så insåg jag att det inte var idag som jag fyllde år.
Nästa gång när jag vaknade så läste jag ett meddelande ifrån morfar. Han inledde meddelandet med att berätta att vi hade ett litet problem. Vilket innebar att vi behövde planera om min födelsedag lite. Vilket är att äta indisk. Antigen så äter vi lite senare eller så äter vi en annan dag.
Jag svarade att vi äter lite senare. En stund senare så gick jag till mamma. Då såg jag morfar utanför så jag gick fram till honom och frågade varför han ville förstöra min födelsedag. Fast det var inte därför jag gick fram. Jag ville mest berätta att skjuta fram maten inte var något problem. Vi pratade en stund och jag fick grädde av honom.
Sedan kom jag fram till mamma. Där fick jag mata båda hundarna. Sedan gick jag till affären. Men innan jag gjorde det så berättade jag för mamma att jag skulle köpa tårtbottnar och att jag trodde att chokladpuddingen och vaniljsåsen de hade hemma skulle räcka. Mamma frågade mig då om vi hade tillräckligt med mjölk. Hur kunde hon veta att jag inte hade tittat om det fanns tillräckligt med mjölk? Men de hade väldigt mycket mjölk.
I affären så köpte jag det jag skulle samt apelsinplopp. Mammas omdöme om den var att den var okej men hon skulle inte köpa om den. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker den är god eller är en besvikelse.
Efter att ha ätit så bad mamma mig att flytta katten Sigge ifrån hennes fåtölj. Jag minns inte om han försökte bita mig men han hade inget emot att kela med mig i soffan istället.
Sedan var det dags att gå ut med hundarna. Morfar är numera hundlös (livet är orättvist). Så han går numera promenader utan hund, så jag frågade honom om han ville hänga på. Det ville han.
Att gå med Lucia är alltid intressant. Jag skulle beskriva henne som en egensinnig, introvert med socialfobi. Vill hon inte gå så är det omöjligt att tvinga henne. Men hon hängde med på den halvlånga promenaden. Vi gick på ett ställe där hon aldrig hade gått tidigare (vad jag vet).
Jag måste säga att Lucia har relativt bra lokalsinne. Vägen vi gick har många avtagavägar hem. Varje gång vi gick förbi en sådan så föreslog Lucia att vi skulle gå hem. Hon var nog både förskräckt och nyfiken av att lämna sin komfortzon.
Btw. Jag gick med Klara och morfar med Lucia. Jag valde nog rätt hund eftersom Lucia var den enda som bajsa. Två gånger. Så jag slapp plocka bajs. Men enda anledningen till den uppdelningen var för att när jag kom ut så gick det en hund som Klara inte gillar. Så jag gav morfar den lätta hunden. Utan den hunden så hade han nog fått välja.
Jag och hundarna kom hem till mammas igen. Där så kelade jag mer med Sigge och tittade på Downton abbey. Hela dagen så hade jag haft en konstig bild i huvudet av att jag skulle börja med tårtan vid kl 7 på kvällen. Jag har ingen aning om varför tårtbak skulle ske så sent. Men strax efter 7 så började jag.
Vaniljkräm blev för tjock men efter krångel så fick jag till den. Chokladpuddingen fixades utan problem. Sedan hade jag en naivbild av att chokladpuddingen skulle hinna stelna medan jag vispade grädden och smetade på vaniljkräm på tårtan. Men chokladpuddingen hade inte stelnat färdigt. Så det var bara att pausa tårtbaket med att gå ut med hundarna igen. Mamma tackade mig för att jag var där och hjälper henne med djuren. Just nu har hon ont i ryggen och har svårare med att hjälpa djuren med småsaker.
Efter promenaden så var det dags att mata hundarna. Medan jag fixade maten så kom mammas hemtjänst. Hundarna var smått knäppa. De var hyperaktiva och skällde på den stackars undersköterskan. Vilket de aldrig brukar göra. Men hon verkade inte rädd och jag korrigerade dem snabbt.
Sedan åt de sin mat. Jag behövde inte mata någon av dem. Jag behövde inte ens sitta på golvet medan de åt. Ibland så räcker det att sitta på golvet för att få dem att äta och ibland så får jag mata dem med en stor sked. Det fick jag göra med Lucia tidigare idag.
Sedan gjorde jag klart tårtan. Chokladpuddingen var perfekt. Grädden är sjukt tråkig att lägga på och dekorera tårtor har jag ingen talang för.
När jag nästan var klar med tårtan så kom Jenny hem. Hon hade en låda med bullar. Frysta ogrädde bullar med fyllning på. Så goda. Jag hjälpte henne med att lägga bullar i påsar, samt knyta de påsar hon lagt bullar i samt lägga in bullar i frysen.
Sedan satte Jenny på ugnen och gräddade var sin bulle åt oss. Efter att ha ätit en väldigt varm, men god bulle så gick jag hem.
Det sista jag gjorde som 32 åring och det första jag gjorde som 33 åring var att stå i duschen.
Så grattis till mig! Jag har nu varit 33 år i 50 min och jag har lagt 40 min av de 50 minuterna på att berätta att jag idag har varit ute med hundarna och att jag bakat tårta.