Spindelräddaren och pepparkakshus
Jag kan inte sova. Fråga mig inte varför. Vi kan väl prata om de senaste veckorna.
Det kom sjukt mycket snö en dag. Jag har tyvärr sällan bälte på bussen eftersom jag är rädd för att fastna men när det är snöstorm så får bältet komma på. Sedan blev det en lunchdejt på rasta och där hade de gratis mensskydd.
Jag har även upptäckt att jag inte är rädd för spindlar om jag vill rädda livet på dem. Stackaren på bilden hittade jag i snön och bar den en bra bit men den var inte så villig att sitta still på min hand. Jag övervägde att ta in den men lämnade den i en buske.
Jag och Jenny stökade ner i morfars lägenhet men den bilden kom inte med i collaget. De bytte fönster i hans och Jennys lägenhet så allt nära fönstret skulle bort. Medan Tim fick nya fönster så spelade vi tv-spel.
Jag gjorde hemmagjorda köttbullar. Det blev gott men det var kaos ett tag. Stekpannan var lite för varm ifrån start och jag började med att nästan bränna dem men jag lyckades rädda dem. Efter att jag hade ätit färdigt så mindes jag att jag hade gömt att tillsätta ägg i köttbullarna, men det gick tydligen ändå.
Samhället håller på att grävas upp. Det stör mina hundpromenader! Nu får man antigen gå förbi surgubben eller den otäcka hunden för att komma till mitt revir.
Julklappar skulle slås in och jag provade mina nya julglasögon. De kliade. Anniz gav mig en pepparkaka och jag provade ett armband.
Sedan kom och försvann Lucia.
Livet är faktiskt inte rättvist. Jag vill leva ett liv som är präglat av kärlek och harmoni. Hur ska man göra det när man regelbundet måste ta farväl av de man älskar.
På själva Lucia så lämnade vår Lucia denna värld. Hon blev till samma datum som hon lämnade sin kropp. Det är ändå lite fint i allt elände.
Klara fick ärva hundmat som hon snällt vaktade en hel kväll. Jag och katterna tittade på blåmesar. Snön den töade bort. Ryggbiff tillagades utan större missöden om man bortser ifrån att vinsåsen kokade över.
Jag var barnvakt och när mamman kom tillbaka så fick jag och barnen varsitt pepparkakahus att dekorera. Eftersom Klara varit dålig i magen flera gånger så har jag henne under uppsikt hemma hos Jenny. Tim hade anmärkningar på det och tyckte att klara skulle gå vart hon ville, vilket betydde att hon skulle vara där han var.
Det var nog allt för denna gången. Håll tummarna för att jag lyckats somna!