Hemsöka museet , medium och kalla fakta

Innan mitt nyårs firade började så funderade jag på 2023 och hur vid jag ens lämnat Falköpings komun. Eller jo jag mindes att jag varit i Mullsjö med Anniz. Så jag hade lämnat Falköping iallafall en gång. 
 
Den listan fylldes sedan med Göteborg, Borås,  Jönköping och ullared.  Nu är det 2024 och hur året än kommer bli så kan jag redan nu berätta att jag lämnat kommunen en gång. 
 
 
Den sjunde januari så åkte jag och Jenny till hemsökta museumet i Borås.  Vi hade även varsin tid hos ett medium. 
 
Medans Jenny blev spådd så gick jag runt i museet. När jag gick igenom korridoren med speglar så kändes det helt plötsligt som om någon höll på min handled. Det var en återkommande känsla. Det var riktigt störande.
 
 Det var riktigt intressant att gå runt på museet.  Vid en docka så började jag hålla i mitt halsband,  vid en annan så började jag fysiskt snurra. Sedan upplevde jag att en tomte frågade om jag var gravid.  Först så upptäckte jag att jag hade handen på huvudet när jag tittade på honom för att sedan hålla på magen,  när jag sa nej så kändes det som tomten tappade fokus på mig. 
 
 
Sedan var det dags för mig att bli spådd. Även om jag är troende så ska man alltid vara kritisk.  Det var Jenny som bokade mitt besök och det är oklart om mediumet visste om vi var systrar. 
 
Det första hon sa var att beskriva en kvinna i rullstol. Dvs mamma.  Sedan frågade hon om mamma hade något bandage eller något kring handleden, vilket mamma inte hade men mamma var svag i ena handen och hennes känsla beskrev egentligen det jag kände med handleden genom museetbesöket och när jag tänker efter så var det utanför hennes rum där jag först började känna känslan i handleden.  Sedan sa hon fler saker som hon omöjligt hade kunnat veta, vad Jenny än sagt samt saker som inte sociala medier hade kunnat avslöja.  
 
Hon rådde mig att fokusera mycket på självkärlek just nu och att jag stärkt genom att måla, gärna genom att välja mycket färg. Det där med målandet är intressant,  jag mår som bäst när jag målar,  då är jag helt och hållet i min egna energi. Jag mår tydligen bra genom att umgås med djur och de mår bra av mig.  Hon såg att jag skulle jobba med djur i framtiden,  jag känner mig skeptiskt till det men jag är öppen för vad framtiden erbjuder.  Vi får se vad framtiden erbjuder. Hon berättade även saker om morfar hon inte kunde ha vetat och sa att han var viktigt för min andlighet. 
 
Hon sa fler saker men det här var lite kortfattat. Så efter besöket så har jag verkligen målat. 
 
 
Efter besöket så var jag känslomässigt slut. Jag och Jenny pratade om våra upplevelser i lobbyn utanför museet.  Sedan slutade det med att vi köpte varsin selanit kristall, vilket jag inte tror var en slump.  Selanit är en av de mest renaste kristallerna och efter all energi vi upplevet i museet så behövde vi båda något som renade oss.
 
 
När vi ändå är inne på andlighet så tycker jag att vi kan prata lite om kalla faktas dokumentär om andlighet. Den gjorde mig ledsen och det är inte så jag uppfattat andlighet och det är fruktansvärt de delarna finns. 
 
Så jag vill ännu en gång poängtera att det är viktigt att vara skeptiskt och verkligen fundera vad som känns rätt för en själv.  Jag tror inte det är meningen att människor ska tro på samma saker och att det inte finns något facit. Samt att man alltid ska vara öppen för att andra sig. 
 
Just nu tror jag på att saker sällan sker av en slump och att det finns en ungefärlig plan om vad vi ska lära oss på jorden. Det kan finnas olika hållplatser men att vägen dit kan ske sig väldigt slumpartat. Jag tror att det var meningen att mamma skulle dö ung,  men jag tror det var meningen att jag skulle förlora henne tidigare men att det blev uppskjutet genom min yngsta systers födsel och att mamma hade fler saker kvar att lära sig. 
 
För att återkoppla till dokumentären. Jag tror inte att självmord någonsin kommer ingå i någons livsplan. Snarare tvärt om, det är meningen att man ska ta sig igenom det som är tufft. Klarar man inte det och inte orkar leva mer så kommer vi tvingas gå igenom ett liknande liv tills vi orkat lära oss att leva med den smärtan. 
 
Jag tror vi är här på jorden för att lära oss saker och det kommer stundvis att vara smärtsamt. Under tiden får vi olika redskap ifrån universum för att lära oss och det är sorgligt att det finns andra människor som använder andlighet för att göra mer skada.
 
 
 
 
 

Kommentera här: